I förra veckan hittade jag nått litet som jag kladdade lite text på.
Sen så gick jag iväg med idé
Först var jag någorlunda rädd att inte hitta dit
Så när jag kom,  skulle de skapas idé om de jag kladdat ihop.  Och göras nytt
Nått från mig. Blir familjärt och självklart en överraskning.  Mycket från åren som gick åt..
Nått i livslinjen jag funderar länge på ibland.  Och även nått jag tycker om
Så ihop blandat på en liten skiss typ.  
Men nu får jag vänta tills de blir klart.  Vilket kommer bli runt 24/4.
Så de blir spännande..  Att få detta klart
Plus att de är i betydelse med

Jag har varit iväg idag fick blomkruka till blommor och så åt vi mat och kom ut i affärer
Jag tränar fortfarande på det,  och de blir bättre och bättre när inget stör i miljö
Jag funderade lite.

Jag står i bostadskö nu..
Jag funderade lite på det med.
Hoppas de går framåt.
Nervös kanske

Jag pysslar lite och sköter om hemma
Jag var hos psykologen och pratade om minnesproblemen förra gången och ska dit imorgon igen och pratade om de papper jag fick. Nått som är så obehagligt är de..
Frustrerad blir jag med
Och de är nått man kan märka av ibland
Jag fundera på lite runt omkring och så

Jag har även varit på nada
Akupunktur behandling
Och jag satt stilla i 30 minuter,  med boll täcke musik mörkt rum med nålar i öronen
De ska även vara helt lugnt att sitta där.
Efter trettio minuter vart jag rastlös med nackspärr.  .

Jag har väl mycket att fundera över
Och inte
Ibland är de evigt funderade och ibland inte.
Samtidigt känner jag press,  pressen på prestation och normalitet och självständighet och frustration över de med
Och alla dessa små saker man lugnt lyckades med förr..
Skakningar och deppighet samtidigt mage och minnet.   Helt plötsligt känns de inte normalt..  Värdefull heten försvinner förbi
Ibland..  Pinsamt nog.  
Jag hittar mina medel ändå framåt..
Och plötsligt står jag där..
Ingen människa ska ta värdefullheten och självständighet igen tros att man blir annorlunda bemött osv. Viktigt att poängtera att man är inte sin diagnos då.  
Nackdelen är att diagnos ofta ställs efter hur man är och alla problem runt omkring.  Och symtom osv.

Så kom vi till mötet med.
Hade ett möte,  riktigt jobbigt bara Psykiskt att vara där..
De satt ihop två möten samtidigt.  
Jag fick kritik för jobbat dåligt.  För de som hänt.  Och måste även upp i timmar för att sen ta steget vidare,  enligt bestämmelser.  
Så de blev den stora nackdelen..
Annars kändes de helt fördjävligt
Läkaren då vill ha ännu ett år med sjukskrivningen för att få livet att funka
Och behandlingen osv
Ett till år och mycket ska hända
Flytt och vidare och jobb och jag bara blev så besviken inombords..  Hur jag fungerar i de lägena i praktiken är då tystheten som kommer och pang känner jag mig tillbaka på ruta ett,  där de känns oförstående och till symtom osv... Hjärnan är en viktig del för kroppen och hjärnan funktioner osv...
De ink Darrningar skakningar huvudvärk och minne osv... Så tillbaka på rutan ett
Stress. Stressad miljö..
Problemet med detta är en karuseller jag försöker bryta och förstå.  

Ju mer man förstår ju bättre inombords.
Så har vi detta med,  jobbigt att fokusera på sjukdom dagen igenom..
Jag lärde mig gå igen,  jag använder inte nått små ord på tre bokstäver utan meningar.  Jag fixar mer och mer att gå ut
Jag pratar igen
Jag stammar ibland om de blir jobbigt
Jag stressar inte på samma sätt och ibland kan de bli de,  men skakar gör jag ändå

Ibland far man även illa vad andra tycker tänker och funderar på. Och även detta med tvång till nära på tvångsvåld för att få viljor igenom om och om igen..

Så ibland,  sårad och ibland nere igen..

Jag funderade på sjukhuset och funderar nu..
Vad blir skillnaden?

Tvång kan drabba vem som helst hur som helst och var som helst..
Oavsett situation
.

Jo jag pratade med med läkare om att jag ville avsluta behandling med de ena och ha kvar depression behandlingen och så ptsd..
Men de gick inte för sig,  samtidigt nu säger de att de är frivilligt men inte går
Snart i mål pratade.  Lite kvar..


Jag kommer i alla fall hem..