Hej thorez..
Idag har jag ont i huvudet,  men de får gå.
Kraftig huvudvärk..
Jag blandar mina tankar var alla ord kommer ifrån,  varför de dyker upp..
De är nått gammalt med det,  de vet jag..

Jag går nu på hjärnmediciner och depression tabletter och ptsd tabletter.
Nån gång kommer jag nog föreläsa lite.
Vet att de inte blir än.. Men snart.
Jag såg er när ni vandrade samma väg som mig en gång,  en kväll..  Hade inte riktigt lust till att säga nått då..

Jag funderade och funderar,  tornedalaren är den sista man faktiskt gömmer sig för.  Om du undrar så kan jag vara rätt blyg och tyst,  men funderar väldans mycket.
Jag försöker gå framåt och stressa mindre med kroppen,  men de är mycket som faktiskt gör mig stressad.
Kvider ibland med ont i magen.  Och funderar på hjärnan,  den påverkar magen som miljö..  Och mage värk.
Jag sitter och finner ganska gammla ord.
Inombords..
Fokus ligger på andning,  har lyckats antagligen bli stressad att jag andas övre delen istället för mage.
Jag gissar ibland att man hittar och skammen kommer ibland.
Cat,  ibland ber jag om ursäkt inombords.
Även fast de inte hjälper.
Jag har sju år i nacken och funderar på att aldrig tänka tanken hur jobbigt de är.
Nått jag vill lova dig igen.
Solen kommer till stan..
Våren börjar komma in och motorcyklar igen på gatan.
Ska via mormor snart,  mina favoriter i min släkt,  alltså med janja..  Jag älskar de väldigt mycket..
Behandling kommer var vecka,
I stort sätt.
Jag blir ibland ledsen 😢 över de..  De är skit svårt ibland..  Pinsamt och skämsel,  som man tittas ut,  var gång..  Jag får lära mig olika saker om kropp och välmående och olika metoder,  var gång tycker jag att öva övningar hemma eller framför andra blir jobbigt,  pinsamt..
Min syster jag har har precis fyllt tolv, och de var roligt att träffa henne igen.
Min andra syster har blivit 26,  skaffat hus.
Tromze flög över området innan där tänkte jah bo sen.. Nära havet och promenera.
Min önskan i alla fall.
Får en ny god man,  han skulle tom du kunna tala med, ingen man skulle skämmas för,  på det sättet.  Och verkade vara en bra person.
Inte för att du skulle behöva de,  men ändå.
Hjärtat gick sönder igen,  halsbandet..
Denna gången får de ligga hemma.
Ibland tar jag mig tid till att leta efter mitt liv.. Ibland kommer de emot en med stormsteg.  Ibland undrar jag hur hjärnan fungerar egentligen med minnet..  De är mega mega jobbigt.
Kanske när jag kommer hem igen kan ta itu med det.  En förhoppning i alla fall.
Ledtrådar och faktan är nästan helt borta.
De är väl vad man kämpar med ibland.
Överraskande kommer andra pappa på tals, lika dant där,  bekanta ansikten, eller rösten på personen men sen är de stop..
Så stora problem har jag ibland.
Men de var likadant med håll dig vaken,  men svaret kom sen ändå.
Jag funderade på tankeverksamheten och inser att tanken går i ett utan pause och dessutom fort,  men när man ska uttala sig blir de ibland stamninigar och halva uttal,
Som bara,  blir baha.. Osv
Skit irriterad om man hakar upp sig på de.
Skakningar,  aldrig skakat så mycket i hela mitt liv,  och alltså alltid funderingar på varför, .
De tycker jag minst om med mig själv.
Finns i alla fall under ytan..

Jag kollar ibland min egen ålder,  hur gammal man känner sig,  blivit jättegammal nu ju..  Livet bara passerade och jag blir less ibland.
Allt de där,  man vill göra kanske kommer sen. Vet inte,  men ett tag i Taget,  samtidigt vill man ta alla tag samtidigt..

Så länge så..  Men i alla fall,  lyssnat på The hooters. Riktig gammal musik i öronen..
Rätt intressant faktiskt..

Så har väl åren sett ut..

Till och från finns de väl två delar i livet,  de glada och negativa.

Jag hälsar till alla.  På avstånd.
För på avstånd blir jag inte rädd.
Men för tornedalaren gömmer jag mig inte,
Jag vaknar illamående och trött.
Och jag vill ibland bara vara osynlig vissa dagar..
Ha de gött som man säger.  Mvh

Jag har lärt mig nått nytt med,
  LSS ad kväver mig ibland.
När de handlar om kärleken och vara ihop och sånt med få barn och tycke och klassningen i samhället,
pratade med psykologen om det,  hon pratade och jag får bli ihop med vem som helst,  för de kan ingen annan bestämma eller alla myter om det.  hon undrade om jag sett några lyckliga slut med den diagnosen,  och de har jag inte.   Och allas dess myter med diagnoser och klassningen runt om i samhället gjorde de skitsvårt att gå framåt och fundera.


Gissa om jag har depression av allt..
Men även om dödsfall..

Men så tänkte jag om..  Om killen verkligen verkligen gillar mig för den jag är,  och alla laster som kommer med det.  Så kan jag tillåta mig själv istället för att stöta bort och så som jag faktiskt gjort om och om igen.  Pga situationer och rädsla och så vidare., som LSS ad och tycken..  Nästa gång hos Elin ska jag få lite om lyckliga slut någon film.  Blogg och så om diagnoserna och kärlek och barn osv.  För att hantera och förstå att livet kan gå på som för alla andra...kräks ibland av ord,  som LSS,  eller annat..

Och allas dess myter jag lärt mig som ung. Måste jag lära mig hantera,.  Och krav osv... Nja,  en funderade för dagen idag..  Kram

Har en solig dag idag,  ska iväg och jobba på tippen vid ett.  .  Så jag måste snart gå..

Men de är så svårt att hantera i vardagen ibland..

Så fick jag blommor igår för jag jobbat bra..  Blomster rum.  Jag städade iordning en heldag och får en godman som verkar redig med.   Och positiv. Och ärlig.

Jag satt med myter igår igen,  man känner värdet ibland..
För om jag skulle bli rånad   få inbrott eller vidare,  så detta med att gå till polisen.  tex. För negativt funktionedsättning på pappret osv.. Då enligt myter får man inte det.
Men då funderade jag på,  att de bästa är då gå med nån annan.
Men hur gör de med förhör?
Osv

Lättskrämd..
Myter med diagnoserna gör mig ledsen.   Man blir mindre värd än andra..
Man får inte vara ihop med vem som helst
Inga barn får man heller
Och aldrig om nått händer gå till polisen
Och även om de skulle vara våldstvång osv
Och man får definitivt inte prata med andra eller pilten osv..

Men vad är värre, ?
Jo myter på framtiden..
Hur de uppsatt i samhället
Utbildning ,  jobba med vad man vill,
Barn men speciellt kärlek..
Sånt är inprentat i huvudet..  Sen barnsben..   Och ibland vill man ändra lite..


Ibland räknar jag på mina fingrar på alla jag tycker om...


Kollade på tvn igår,  martinen pratade om två bröder som gått bort,  och så mycket känslor som dök fram.. Funderar jämt på min morfar och vad som skett mellan åren.   Visst dagarna är lättare.  Men de triggade igång känslostormen inombords.
Ibland vill man bara lugnt kunna prata om det.  Hur svårt de än lär vara.
Och allas självmord runt om.
Jag saknar dem,  allihopa på en gång.  Men när de gäller morfar,  kommer de i reflach,  vad jag gjorde i minsta detalj och varje minut.  

Fundera på att föreläsa med,.
Hoppas jag når i mål.  
:)  🌸

Jag läste igenom ett papper på arbetet rehabilitering plats..
Och fick stryka över lite gammalt

Jag blev så kränkt av papperna,  gjorde ont inombords att på ett sånt ställe,  hade de skrivit in var jag duschade nånstans.  Och satt jag och försökte läsa språket,  och lära mig de..  Så var de överdrivet typ..
Av sådana som håller i andras liv, med tycken..

Kränkt Förnedringen och sen den nakenheten man får av det..
Man känner sig helt förstörd..

Dagen idag går mot kasshet..

Fick sådana små tankar från allt man går igenom och allas viljor..


Käre andra pappa..
Idag fundera jag, vet inte vilken dag de är.
Förnedringen känns inombords.  Och ledsamheten.  Depression kommer på igen.
Ändra tankarna lite igen..
Jag funderade på mycket nu mot kvällen.
Får de ens va så?
Skrev av mig lite idag..
Älskar alla på mina fingrar och de håller mig uppe..  Ångest attack kommer och går,  men tar de lugnt med lite te.

Hur harmoniskt hade de inte varit med lite lugn och ro..

Jag får höra och se så mycket egentligen..
Ont ibland..

Stötarrna i benen kommer emellanåt när man går och lägger sig
Men sen är de bara hoppa upp och göra dagen som alla vill..

Tänkte på allt som pratades om i livet.  Mitt liv.
Att komma vidare och inte bli kallad eller klassas som de ena och så.. Och de är med olust jag går fram..
Jag får och kommer inte vidare.
Pratade lite om pojkvän och få barn
Samtidigt tänker jag på att de barnen växer in i sådan vård..  Osv..
Och oftast hamnar i ord du klarar inte av barn osv så kommer de in i vård.
Sådana risker..  Jag har svårt att träffa andra,  för en klassning..  Men även på vad som skett..  Kallas hinder..  Tom mina vänner..  Jag vill inte mina barn ska tex exponeras eller annat.  Jag vill inte ha en kille som ens behöver veta..
Sex sju år,  har jag fått inprintat,  i pannan att jag är allvarligt sjuk osv..
Jag fick människor jag aldrig vill ens ska vara i mitt liv eller ett förhållande.
Jag vet inte,  det är svårt att gå vidare.
Helst av allt vill jag just nu hitta ett jobb eller nått.  
Sex år,  och jag klassas än som du och resten tittade på mig..
Och då kommer jag inte vidare heller..
Dysfunktionella normaliseringen för vardagarna..
Pratade vi med om,  och vålds tvång..
Speciellt ord de..  Vålds tvång..
Har inget roligt att säga idag.  

Tänk alla dessa människor..
Och i väntrummet träffa jag nån okänd som började prata med mig.  Han frågade om diagnosen.   Han hade samma som mig. Helt normal kille med, men såg helt nerdrogad ut..
Tro nu inte man funkar helt ok med tabletter..  Vissa är skit starka..
En av mina läkare på annat håll fick gå igenom medicin,  för man kan få så starka att man måste kissa hela tiden,  gissa om han var glad,  han skickade ett brev..
Och inte klokt var kroppen går upp i vikt.
Jag får huvudvärk,  en så kraftig att de känns som man tappar nästan av.. Minns den första medicinen och liggandes i en korridor.. Men nu för tiden borde man kallas vingel,  vinglar mig fram i svimningsattacker..
.. Så allt är inte toppen..  Man får dubbel seende på medicin med..  Varför önska sånt liv för någon annan.?
För de gjordes..
En önskning som fylldes in..
För många av oss..

Så andra pappan, jag vet jag ibland tänker på åsen och annat som barn.. Förgyller tiden med nått gammalt.  

Nej.  Idag och o igår var ingen bra dag..
Jag får en ny dag imorgon..  Och jag ska dricka mitt te och försöker smälta allt..

Jag funderade,  och klassas hela konstanta tiden..   Man blir så ledsen,  kränkt i kroppen..  Samtidigt meningslöst..
Meningslöst och hjälplöst..
Gråtandes,

Ha en trevlig kväll,  tänke tillbaka till småttingåren..  
Och har nått satt sucka framåt på..

Men ärligt talat ska de va så på en arbetsplats?

Gick till prima primo eller vad pizzerian heter här uppe.. Ångest nivå var skyhög,  samt att jag skaka innan så jag var tvungen att äta..  Nu har jag ätit,  var gott.  Kom iväg. Och när halva tiden gått ville jag gå ut.   Men de var trevliga som jobbade där.   Kram nått som jag inte gjort själv på sex år.  Nu har jag i alla fall ätit och kommit hem.. :) kram

Året var 2010,  jag satt i en fåtölj vid polisstationen och soc stationen..  Över var de ett   ett redigt gapande,  jag minns inte längre vad skriket var om rakt över .  Jag satt och tillsist och tummade med tummarna...
  Samtidigt rusar en polis ut i väntrummet och höjde tonen i ett nej.   Åren har gått och jag glömmer hela tiden,  vad som skreks om..
Idag är kroppen förstörd i skakningar osv..  Precis bytt kläder,  i den rentvättade tvätten,  önskar mig ibland hem.  Även det må vara jobbigt,  med allt annat som skakningar Darrningar och minnet..   Att inget längre finns kvar när de gäller kroppen.  .  Jag tänker vidare på den vik,  där allt var där jag levade och lovade.   Jag vill åka hem ett tag,..
Var hos en vän och spelade Nintendo igår.  .  Var bra..

Skulle neråt stan och hämta apedosen,  men de var nått fel på leverans så blir nån annan dag..

Jag sprang inom mamma med en kopp te just nu,  de själva skulle gå stan en stund..

Efter min hemska morgon med skakningar,  är jag inte allert för dagen..
Och ingen ordning på vad de beror på..

Tvätta igår..  Rätt så bra,
Och om några veckor åker kanske jag till mormor..  Ska bli kul att hälsa på..
Miljö ombyte..

Jag vet inte riktigt vad att skriva idag.

Fundera över ord ihelgen..  På nått sätt dyker de bara upp..
Helt otroligt..

Krongard,
Nork
Phobias
Phoob.
Fophas
Fphredik osv
Fabian phabian
Nej jag kommer inte på det just nu..

Nån stans..  Fundera jag på flytta med..
Står i bostadskö..

Kommer få en herre som kommer jobba med mig med..  Tio år i yrke och jag brukar känna sånt tvång över saker och ting med..  Det otäckaste jag vet..

Pratade med läkare med, om att avsluta behandling,  som hon först sa var frivilligt.
Men som hon inte kan avsluta.
I senare tillfälle..

Nja..  Jag bara är idag..
Kram

Nu har jag kommit hem från psykologen .   Pratade problem idag och relationer och mående och om hur de känns osv..
Vi samtalade lite om livet.
Och om friend frieri på datorn..
Och hur de gick efter och även den som fanns till.
Tex..  När de var som svårast..
Om att gå vidare från händelser,  samtidigt känns de som man fortfarande vaknar upp dagens efter man kom hem.
Samma tankar i huvudet.
Fem sex år har gått nu och jag blandar tanken att försöka gå vidare med hinder,  hinderna som är vardagen..  Som tex gör att jag slutar ta kontakt med andra,  som gör att jag plågar mig med minnet.  Och samtidigt stampade jag rätt hårt.
Detta att säga de själv och inte kommer ifrån tredje hands partner..
Samtidigt känner det så fånigt att stampade på samma ställe konstant i tanke och händelser som man inte kommer vidare ifrån..  Och ständigt bli påmind gör sitt med.
Jag tänker mig att efter fem sex år får de räcka..  Verkligen räcka..  Men de är svårt..  Så mycket som är svårt,  hur behandlas man runt omkring osv..  Man ska inte belasta sig med andras kommentarer men de är svårt..  De är som man skulle haft tatuering i ansiktet och bli dömd för de.  
Min familj rasade..  Och förhållanden går upp och ner upp och ner..

Till tjejsnack...
  Pratade om att ha en relation,  lära känna någon som man sedan kanske tom kan ha ett förhållande med..
Men då samtidigt kommer jag in på allt som varit,  och hade hellre varit med en vän eller lämnad själv,  med vännen är man bekväm antagligen..  Så att gå vidare..  Samtidigt är jag då livrädd att såra vissa personer runt omkring..
Nätdejta är inget för mig precis..

Sen kommer man alltid tillbaka så de blir som ett kännetecknas för mig.  En plats..
Händelser
och om detta med att vara som blivit ,  hinder och problematiken i förhållande osv

Vi börja pratade gamla vänrelationer med sorts "misshandel" relation..om jagande och vidare..  

Och om olikas kommentarer och mående samtidigt..   Och onormala relationer där de gärna vill ge en diagnos fast man ska ha en vanlig relation med den andra,  alltså typ behandla som behandling typ.  Att vara en vårdare.   Onormalt ..

 Ink hindren med relationer och diagnosen..
Och vad jag längtar efter för relation att på typ

Vi börja prata om vännen och även familj
.och inte ha relationer som skadar och är skadlig. Men att välja bort någon är liksom inget man vill stå för..  De är så ledsamt..  Och detta med att våga ta bort relationer..  Alltså lämna..  Distans osv..

Och de blev svårt.    osv..  Osv osv..   förra veckan var de att få råd att kanske börja nätdejta osv..  Men inte..

Jag tog upp rätt mycket idag som kör ihop sig så mycket till ångest delen inombords..
Om relationer man missat osv..tänk om man kunnat välja annorlunda,  vad hade de blivit av oss då?


Och hur folk familj ser på en efter sådan händelse i livet.  pratade om Och folk som jobbar med de tar de som en normal sak.. För dom är de inte onormala som de kan vara kulturellt och familjärt och vänner..
Fast här,  här verkar sånt vara som världens normal sak.  ...
Händelser..  Utskämdheten och skam och finns liksom ingen humor med de heller..
Men standard man är inte sin diagnos,  och de är svårt för andra att förstå,  på sättet de ser på en sen. Och pratade och säger oså..  
Kultur och vidare..  Jag försöker hålla tanken istyr med tornedals..

Igår var pappa här..  Var rätt kul..
Jag vaknade med dov känsla i kroppen och känner dagen är först typ..

Låg och funderar på när man ska ta semester..
Börjar snart jobba mera med..
Jag har precis tvättat klart..

Fullt upp.  Kram på er.