Jag läste igenom ett papper på arbetet rehabilitering plats..
Och fick stryka över lite gammalt

Jag blev så kränkt av papperna,  gjorde ont inombords att på ett sånt ställe,  hade de skrivit in var jag duschade nånstans.  Och satt jag och försökte läsa språket,  och lära mig de..  Så var de överdrivet typ..
Av sådana som håller i andras liv, med tycken..

Kränkt Förnedringen och sen den nakenheten man får av det..
Man känner sig helt förstörd..

Dagen idag går mot kasshet..

Fick sådana små tankar från allt man går igenom och allas viljor..


Käre andra pappa..
Idag fundera jag, vet inte vilken dag de är.
Förnedringen känns inombords.  Och ledsamheten.  Depression kommer på igen.
Ändra tankarna lite igen..
Jag funderade på mycket nu mot kvällen.
Får de ens va så?
Skrev av mig lite idag..
Älskar alla på mina fingrar och de håller mig uppe..  Ångest attack kommer och går,  men tar de lugnt med lite te.

Hur harmoniskt hade de inte varit med lite lugn och ro..

Jag får höra och se så mycket egentligen..
Ont ibland..

Stötarrna i benen kommer emellanåt när man går och lägger sig
Men sen är de bara hoppa upp och göra dagen som alla vill..

Tänkte på allt som pratades om i livet.  Mitt liv.
Att komma vidare och inte bli kallad eller klassas som de ena och så.. Och de är med olust jag går fram..
Jag får och kommer inte vidare.
Pratade lite om pojkvän och få barn
Samtidigt tänker jag på att de barnen växer in i sådan vård..  Osv..
Och oftast hamnar i ord du klarar inte av barn osv så kommer de in i vård.
Sådana risker..  Jag har svårt att träffa andra,  för en klassning..  Men även på vad som skett..  Kallas hinder..  Tom mina vänner..  Jag vill inte mina barn ska tex exponeras eller annat.  Jag vill inte ha en kille som ens behöver veta..
Sex sju år,  har jag fått inprintat,  i pannan att jag är allvarligt sjuk osv..
Jag fick människor jag aldrig vill ens ska vara i mitt liv eller ett förhållande.
Jag vet inte,  det är svårt att gå vidare.
Helst av allt vill jag just nu hitta ett jobb eller nått.  
Sex år,  och jag klassas än som du och resten tittade på mig..
Och då kommer jag inte vidare heller..
Dysfunktionella normaliseringen för vardagarna..
Pratade vi med om,  och vålds tvång..
Speciellt ord de..  Vålds tvång..
Har inget roligt att säga idag.  

Tänk alla dessa människor..
Och i väntrummet träffa jag nån okänd som började prata med mig.  Han frågade om diagnosen.   Han hade samma som mig. Helt normal kille med, men såg helt nerdrogad ut..
Tro nu inte man funkar helt ok med tabletter..  Vissa är skit starka..
En av mina läkare på annat håll fick gå igenom medicin,  för man kan få så starka att man måste kissa hela tiden,  gissa om han var glad,  han skickade ett brev..
Och inte klokt var kroppen går upp i vikt.
Jag får huvudvärk,  en så kraftig att de känns som man tappar nästan av.. Minns den första medicinen och liggandes i en korridor.. Men nu för tiden borde man kallas vingel,  vinglar mig fram i svimningsattacker..
.. Så allt är inte toppen..  Man får dubbel seende på medicin med..  Varför önska sånt liv för någon annan.?
För de gjordes..
En önskning som fylldes in..
För många av oss..

Så andra pappan, jag vet jag ibland tänker på åsen och annat som barn.. Förgyller tiden med nått gammalt.  

Nej.  Idag och o igår var ingen bra dag..
Jag får en ny dag imorgon..  Och jag ska dricka mitt te och försöker smälta allt..

Jag funderade,  och klassas hela konstanta tiden..   Man blir så ledsen,  kränkt i kroppen..  Samtidigt meningslöst..
Meningslöst och hjälplöst..
Gråtandes,

Ha en trevlig kväll,  tänke tillbaka till småttingåren..  
Och har nått satt sucka framåt på..

Men ärligt talat ska de va så på en arbetsplats?