Jag vet hur det känns att kränkas
Så hårt att man fått men för livet
Jag kämpar väl fortfarande med det.
Jag vet hur de är att kränkas så hårt att man inte velat leva längre
Gång på gång
När något så hemskt
Jag kan fortfarande vakna i reflacher om det.
Sett andra som faktiskt inte längre lever med oss.
Jag lovade att överleva allt,  men hur hade det sett ut ifall jag inte överlevt.
Jag har varit så kränkt att jag vaknat med reflach från förr.
Men för livet.

Det gick par år och allt blev bara bättre
Jag har lovat tobbe att inte ha tanken
Aldrig på det,  redan långt tillbaka.
Jag har lovat från hjärtat.
Men ibland kommer den hopplöshet i samma depression.  Dödsfall och sorg jag inte hunnit bearbeta än.
Jag har varit så kränkt in på livet att jag inte velat leva och de får jag reflach på.
Allt går i repris igen och igen.
Alla men för livet är både borta och kvar.
Min ptsd gör väl sig påmind i det.
Jag gråter ibland så låt mig gråta
För i vissas händer skulle jag inte levat idag.

Man pratar om psykisk sjukdom och ohälsa i det nu för tiden.
De är inte normalt.
Man pratar ibland bredvid öronen istället för orsaker.

För bara några månader sen,  ett halv år sedan brast jag igen.
Av orsaker.
Depression papperna och vara ärlig.
Men jag vet min små kusin haft påverkan på detta och även alla självmord runt omkring.  Ordet cirkulerar.  Självmord är ett starkt ord för mig på många sätt.

Mina reflach är så starka emellanåt.  Och bara de kan vara jobbigt.
Jag funderade lite på vännen som inte ville leva längre och besökte psykakuten.  Tvärtom historia.
Jag funderade på mycket.
Att jag ibland påminner mig att aldrig låta nån försöka påverka mig åt de hållen igen.  Och räknar sakta på fingrarna alla jag tycker om.

Må säga reflach känslor är aldrig kul.
Men idag ; idag får jag ha en



Tobbesjuk dag idag kanske..