Försvunna tider... Om att skriva om att " försvinna från andra ", ( försvinnande)
I unga år, försvann i barnsben ifrån många människor runtomkring.. Och i ungdomstiden..
Och jag har inte reflekterat runt de mycket, för man glömmer av det efterhand.
Sen blev det skyddshem som vi kom till.
När man försvinner från andra tänker man på det ibland mycket ibland lite, beroende på om man är mindre eller äldre har med en sorts påverkan. När man är liten glömmer man personer runt omkring i minnet, och nya minnen kommer till. Men så finns det påminnande saker eller känsla som är lite " förträngd " över händelser eller personer. Familj eller vänner eller nån bekant.
Ibland minns du bara lite, när du skiljts ifrån dem du tycker om som liten, och flyttas runt eller omkring eller till skyddshem, som vänner så måste du anpassa dig till nytt liv, det blir nya vänner, och bekanta i livet. Mamma eller pappa kanske får fler familjemedlemmar och fler kommer in i livet. och nya vänner bekanta kanske leder till ny släkt osv. Så barnet tänker inte på det sättet, i början kanske barnet vill tillbaka, blir bråkig eller så kallad bångstyriga. Men efter ett tag suddas minnet ut för att kunna leva normalt. Men ibland kan minnena komma tillbaka eller lusten inombords eller funderingar på familj och släkt som är barnets eget. Som att fundera på var pappa är, eller mamman jobbar med. Vilka de varit i livet osv. under tonåren kommer ofta de frågorna till och även lusten känslor inombords från vänner bekant eller släkt eller familj. Genom Man söker igen sig själv. Hittar man ofta i gruppen bland kompisar från samma land eller språk. Att förlora sitt språk via att inte få tala det och umgänge bryts och släktband. Att hitta tillbaka och hitta sin släkt ursprung bekanta och ibland sina gamla vänner kan ge mycket. Även i språket och känslor. Att hitta varandra ger ofta glädje tårar och mer känslor. Och förlåtelse för varandras tid ifrån varandra, eller handlingar är stort. Att glädjas för varandra och lära känna varandra igen. Att kunna berätta livet eller händelser och lägga ihop och lyssna på varandra, att pyssla ihop livet.. Det är många steg emellan. saknade och letande och försöka hitta varandra kan ta lång tid i livet, ibland tar det hela livet, ibland tar det bara 15 år. Ibland möter du någon speciell. Livet fortsätter ju precis som du vill ha det, och det kan även kännas konstigt eller harmoniskt, hur ni fortsätter stigen tillsammans.. Och börjar bry sig om., och tar emot de minnena som kommer. Att skiljas från någon som betyder nått, som blivit begravt i en känsla inombords. Är stort att ses igen och känslor blir format i minnen igen.
Att leta efter några man tycker om kan vara väldigt påfrestande och är också en process inombords, allt från ilskan att förlora någon, eller gråta sig igenom livet av hopp att de kommer tillbaka. Och kanske letande efter varenda unge.
Att försvinna i äldre dagar har ofta ursäkter för. De kan ha hänt nått som inte går att lösa, eller frivilligt hålla sig borta. Det är från 90 talet också ett grupptryck eller coolt att kunna rymma ifrån. Det kan ligga familjedrama i botten med. Att vara saknad, att hamna på fel ställen är med väldigt vanligt. En flykt, till en flykt. Oftast blir föräldrar så arga att de saknar sin unge till att inte leta efter dem i besvikelse. Och livet ut kanske barnen får höra det.
Att däremot hitta försvunna i några sorters olika brott, eller den försvunna hållas mot vilja kan kännas i känslor i tvång. Och de har ofta rädsla. Och då är man ofta tacksam att komma ut. Beroende på hur länge de är kan de med fundera sig hem. Lyckaas kan kännas stort inombords när de faktiskt släpper alla känslor av rädsla och de tvång eller vad de varit utsatta för. Lycka över att komma hem till en säker plats. Ibland förstår inte de som inte varit med, hur de faktiskt känns, och ibland det visar mycket glädje eller blir svajiga,
Att komma hem efter varit på rymmen kan leda till att det inte går att komma hem igen.
Utan ett flyttande kan tillkomma. Ibland att problem började redan innan, eller efter.
Så det finns mycket i livet att fördjupa sig i. Och tacksam över familj och släkt och bekanta och speciellt vänner i med och motgångar i stöd och att faktiskt funnits som en extra familjemedlem. Som
En extra bror och syster.
Tacksam över de jag växt upp med och även de bekanta i uppväxten. Och speciellt till de nyfunna släktingar och bekanta och kärlekar vänner i livet. Och för och i stödjande och i kärlek växt upp sida vid sida runt om i Sverige och speciella är alla.
och om rymma hemifrån och miljöer, som kanske finns runt omkring, och om andra. och kanske även försvinna från sin nära via skyddshem, skyddsboende och även gå vilse, och känslor runt omkring, att hittas och relationer , även att kunna lappa ihop relation, sen även om saknade personer och vad som kanske kan ske på vägen. runt omkring saknad och ursprungligen, osv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar