måndag 27 mars 2017

Hej.
Nu har jag varit hos doktorn
Nu efter en vecka vila såg de ok ut lite
Men jag ska göra prover hemma och komma in om tre dagar med dem
Hon Pratade om att köpa näringsdricka,  eller nått pulver.
Så de kostade två hundra.

Idag kostade det 150 kr plus 100 kr bara för psykologen och sen läkare.
Drickan 200
.

Dyrt helt enkelt.





Jag ska till doktorn idag om en timme.
Med mage och blod

Jag har haft en hemsk vecka.
Eletrix stötar i hjässan tungan arm och fot
Och skakningar och ångest på det

I fredags tog jag och jobbade lite
På tippen.
Jag har precis börjat där
Jag hoppas på fint väder när man är där

Jag var hos psykologen idag.

Kram

lördag 18 mars 2017

Idag är de fint väder och jag känner för att bjuda någon på kaffe idag.

Jag bara fundera på att jag missade mycket soom att tas ut på dejt tex eller dejta överhuvudtaget taget..

Jag fick ett svagt minne idag,  om att en björn åkte motorcyklel,  och jag höll svagt.
Och åkt vattenskidor..  På någon sjö, utanför ljungby,   som trillade omkull..
Jag vet jag var yngre då..  Sån liten reflach men minns inte ansiktet eller så.
Vet min kusin var med och yngre syster.

Jag har ont i huvudet idag,
Jag funderade på akuten en liten stund men inte..  Sån jävla laser känsla idag.  

Pappa undringar ibland blir om man slutar med medicin,  så funderade på de om de är bra eller dåligt..

Kompis dejt eller nått. Alltså funderade bara på. Att komma ut lite  ..  Utan nått större, .  Jag kvider i kroppen idag.

fredag 17 mars 2017

Idag reflekterar jag över,..
Till och från idag,  känns ibland som de var igår,  när jag fick meddelande om att du inte fanns vid mig nått mer.
All den värme trygghet och glädje som du gav.
Jag minns mig gråta mig igenom natt och dagar.  Minns de som igår när benen inte höll.
Jag minns omkrets och händelser runt om samtidigt
Jag minns att jag inte orkade ta mig igenom de viktigaste.

Jag minns dödsfall som igår i kroppen.
Samtidigt minns jag livet,  den glädje som du gett under åren.













torsdag 16 mars 2017

Hej thorez..
Idag har jag ont i huvudet,  men de får gå.
Kraftig huvudvärk..
Jag blandar mina tankar var alla ord kommer ifrån,  varför de dyker upp..
De är nått gammalt med det,  de vet jag..

Jag går nu på hjärnmediciner och depression tabletter och ptsd tabletter.
Nån gång kommer jag nog föreläsa lite.
Vet att de inte blir än.. Men snart.
Jag såg er när ni vandrade samma väg som mig en gång,  en kväll..  Hade inte riktigt lust till att säga nått då..

Jag funderade och funderar,  tornedalaren är den sista man faktiskt gömmer sig för.  Om du undrar så kan jag vara rätt blyg och tyst,  men funderar väldans mycket.
Jag försöker gå framåt och stressa mindre med kroppen,  men de är mycket som faktiskt gör mig stressad.
Kvider ibland med ont i magen.  Och funderar på hjärnan,  den påverkar magen som miljö..  Och mage värk.
Jag sitter och finner ganska gammla ord.
Inombords..
Fokus ligger på andning,  har lyckats antagligen bli stressad att jag andas övre delen istället för mage.
Jag gissar ibland att man hittar och skammen kommer ibland.
Cat,  ibland ber jag om ursäkt inombords.
Även fast de inte hjälper.
Jag har sju år i nacken och funderar på att aldrig tänka tanken hur jobbigt de är.
Nått jag vill lova dig igen.
Solen kommer till stan..
Våren börjar komma in och motorcyklar igen på gatan.
Ska via mormor snart,  mina favoriter i min släkt,  alltså med janja..  Jag älskar de väldigt mycket..
Behandling kommer var vecka,
I stort sätt.
Jag blir ibland ledsen 😢 över de..  De är skit svårt ibland..  Pinsamt och skämsel,  som man tittas ut,  var gång..  Jag får lära mig olika saker om kropp och välmående och olika metoder,  var gång tycker jag att öva övningar hemma eller framför andra blir jobbigt,  pinsamt..
Min syster jag har har precis fyllt tolv, och de var roligt att träffa henne igen.
Min andra syster har blivit 26,  skaffat hus.
Tromze flög över området innan där tänkte jah bo sen.. Nära havet och promenera.
Min önskan i alla fall.
Får en ny god man,  han skulle tom du kunna tala med, ingen man skulle skämmas för,  på det sättet.  Och verkade vara en bra person.
Inte för att du skulle behöva de,  men ändå.
Hjärtat gick sönder igen,  halsbandet..
Denna gången får de ligga hemma.
Ibland tar jag mig tid till att leta efter mitt liv.. Ibland kommer de emot en med stormsteg.  Ibland undrar jag hur hjärnan fungerar egentligen med minnet..  De är mega mega jobbigt.
Kanske när jag kommer hem igen kan ta itu med det.  En förhoppning i alla fall.
Ledtrådar och faktan är nästan helt borta.
De är väl vad man kämpar med ibland.
Överraskande kommer andra pappa på tals, lika dant där,  bekanta ansikten, eller rösten på personen men sen är de stop..
Så stora problem har jag ibland.
Men de var likadant med håll dig vaken,  men svaret kom sen ändå.
Jag funderade på tankeverksamheten och inser att tanken går i ett utan pause och dessutom fort,  men när man ska uttala sig blir de ibland stamninigar och halva uttal,
Som bara,  blir baha.. Osv
Skit irriterad om man hakar upp sig på de.
Skakningar,  aldrig skakat så mycket i hela mitt liv,  och alltså alltid funderingar på varför, .
De tycker jag minst om med mig själv.
Finns i alla fall under ytan..

Jag kollar ibland min egen ålder,  hur gammal man känner sig,  blivit jättegammal nu ju..  Livet bara passerade och jag blir less ibland.
Allt de där,  man vill göra kanske kommer sen. Vet inte,  men ett tag i Taget,  samtidigt vill man ta alla tag samtidigt..

Så länge så..  Men i alla fall,  lyssnat på The hooters. Riktig gammal musik i öronen..
Rätt intressant faktiskt..

Så har väl åren sett ut..

Till och från finns de väl två delar i livet,  de glada och negativa.

Jag hälsar till alla.  På avstånd.
För på avstånd blir jag inte rädd.
Men för tornedalaren gömmer jag mig inte,
Jag vaknar illamående och trött.
Och jag vill ibland bara vara osynlig vissa dagar..
Ha de gött som man säger.  Mvh

Jag har lärt mig nått nytt med,
  LSS ad kväver mig ibland.
När de handlar om kärleken och vara ihop och sånt med få barn och tycke och klassningen i samhället,
pratade med psykologen om det,  hon pratade och jag får bli ihop med vem som helst,  för de kan ingen annan bestämma eller alla myter om det.  hon undrade om jag sett några lyckliga slut med den diagnosen,  och de har jag inte.   Och allas dess myter med diagnoser och klassningen runt om i samhället gjorde de skitsvårt att gå framåt och fundera.


Gissa om jag har depression av allt..
Men även om dödsfall..

Men så tänkte jag om..  Om killen verkligen verkligen gillar mig för den jag är,  och alla laster som kommer med det.  Så kan jag tillåta mig själv istället för att stöta bort och så som jag faktiskt gjort om och om igen.  Pga situationer och rädsla och så vidare., som LSS ad och tycken..  Nästa gång hos Elin ska jag få lite om lyckliga slut någon film.  Blogg och så om diagnoserna och kärlek och barn osv.  För att hantera och förstå att livet kan gå på som för alla andra...kräks ibland av ord,  som LSS,  eller annat..

Och allas dess myter jag lärt mig som ung. Måste jag lära mig hantera,.  Och krav osv... Nja,  en funderade för dagen idag..  Kram

Har en solig dag idag,  ska iväg och jobba på tippen vid ett.  .  Så jag måste snart gå..

Men de är så svårt att hantera i vardagen ibland..

Så fick jag blommor igår för jag jobbat bra..  Blomster rum.  Jag städade iordning en heldag och får en godman som verkar redig med.   Och positiv. Och ärlig.

Jag satt med myter igår igen,  man känner värdet ibland..
För om jag skulle bli rånad   få inbrott eller vidare,  så detta med att gå till polisen.  tex. För negativt funktionedsättning på pappret osv.. Då enligt myter får man inte det.
Men då funderade jag på,  att de bästa är då gå med nån annan.
Men hur gör de med förhör?
Osv

Lättskrämd..
Myter med diagnoserna gör mig ledsen.   Man blir mindre värd än andra..
Man får inte vara ihop med vem som helst
Inga barn får man heller
Och aldrig om nått händer gå till polisen
Och även om de skulle vara våldstvång osv
Och man får definitivt inte prata med andra eller pilten osv..

Men vad är värre, ?
Jo myter på framtiden..
Hur de uppsatt i samhället
Utbildning ,  jobba med vad man vill,
Barn men speciellt kärlek..
Sånt är inprentat i huvudet..  Sen barnsben..   Och ibland vill man ändra lite..


Ibland räknar jag på mina fingrar på alla jag tycker om...


Kollade på tvn igår,  martinen pratade om två bröder som gått bort,  och så mycket känslor som dök fram.. Funderar jämt på min morfar och vad som skett mellan åren.   Visst dagarna är lättare.  Men de triggade igång känslostormen inombords.
Ibland vill man bara lugnt kunna prata om det.  Hur svårt de än lär vara.
Och allas självmord runt om.
Jag saknar dem,  allihopa på en gång.  Men när de gäller morfar,  kommer de i reflach,  vad jag gjorde i minsta detalj och varje minut.  

Fundera på att föreläsa med,.
Hoppas jag når i mål.  
:)  🌸






























tisdag 7 mars 2017

Jag läste igenom ett papper på arbetet rehabilitering plats..
Och fick stryka över lite gammalt

Jag blev så kränkt av papperna,  gjorde ont inombords att på ett sånt ställe,  hade de skrivit in var jag duschade nånstans.  Och satt jag och försökte läsa språket,  och lära mig de..  Så var de överdrivet typ..
Av sådana som håller i andras liv, med tycken..

Kränkt Förnedringen och sen den nakenheten man får av det..
Man känner sig helt förstörd..

Dagen idag går mot kasshet..

Fick sådana små tankar från allt man går igenom och allas viljor..


Käre andra pappa..
Idag fundera jag, vet inte vilken dag de är.
Förnedringen känns inombords.  Och ledsamheten.  Depression kommer på igen.
Ändra tankarna lite igen..
Jag funderade på mycket nu mot kvällen.
Får de ens va så?
Skrev av mig lite idag..
Älskar alla på mina fingrar och de håller mig uppe..  Ångest attack kommer och går,  men tar de lugnt med lite te.

Hur harmoniskt hade de inte varit med lite lugn och ro..

Jag får höra och se så mycket egentligen..
Ont ibland..

Stötarrna i benen kommer emellanåt när man går och lägger sig
Men sen är de bara hoppa upp och göra dagen som alla vill..

Tänkte på allt som pratades om i livet.  Mitt liv.
Att komma vidare och inte bli kallad eller klassas som de ena och så.. Och de är med olust jag går fram..
Jag får och kommer inte vidare.
Pratade lite om pojkvän och få barn
Samtidigt tänker jag på att de barnen växer in i sådan vård..  Osv..
Och oftast hamnar i ord du klarar inte av barn osv så kommer de in i vård.
Sådana risker..  Jag har svårt att träffa andra,  för en klassning..  Men även på vad som skett..  Kallas hinder..  Tom mina vänner..  Jag vill inte mina barn ska tex exponeras eller annat.  Jag vill inte ha en kille som ens behöver veta..
Sex sju år,  har jag fått inprintat,  i pannan att jag är allvarligt sjuk osv..
Jag fick människor jag aldrig vill ens ska vara i mitt liv eller ett förhållande.
Jag vet inte,  det är svårt att gå vidare.
Helst av allt vill jag just nu hitta ett jobb eller nått.  
Sex år,  och jag klassas än som du och resten tittade på mig..
Och då kommer jag inte vidare heller..
Dysfunktionella normaliseringen för vardagarna..
Pratade vi med om,  och vålds tvång..
Speciellt ord de..  Vålds tvång..
Har inget roligt att säga idag.  

Tänk alla dessa människor..
Och i väntrummet träffa jag nån okänd som började prata med mig.  Han frågade om diagnosen.   Han hade samma som mig. Helt normal kille med, men såg helt nerdrogad ut..
Tro nu inte man funkar helt ok med tabletter..  Vissa är skit starka..
En av mina läkare på annat håll fick gå igenom medicin,  för man kan få så starka att man måste kissa hela tiden,  gissa om han var glad,  han skickade ett brev..
Och inte klokt var kroppen går upp i vikt.
Jag får huvudvärk,  en så kraftig att de känns som man tappar nästan av.. Minns den första medicinen och liggandes i en korridor.. Men nu för tiden borde man kallas vingel,  vinglar mig fram i svimningsattacker..
.. Så allt är inte toppen..  Man får dubbel seende på medicin med..  Varför önska sånt liv för någon annan.?
För de gjordes..
En önskning som fylldes in..
För många av oss..

Så andra pappan, jag vet jag ibland tänker på åsen och annat som barn.. Förgyller tiden med nått gammalt.  

Nej.  Idag och o igår var ingen bra dag..
Jag får en ny dag imorgon..  Och jag ska dricka mitt te och försöker smälta allt..

Jag funderade,  och klassas hela konstanta tiden..   Man blir så ledsen,  kränkt i kroppen..  Samtidigt meningslöst..
Meningslöst och hjälplöst..
Gråtandes,

Ha en trevlig kväll,  tänke tillbaka till småttingåren..  
Och har nått satt sucka framåt på..

Men ärligt talat ska de va så på en arbetsplats?