Ptsd del 3

En människa som drabbats och utvecklats ptsd,  går igenom känslor om och om igen och genomlider dem. Och i det läget går det inte att stänga av känslor och tankar.
Ofta kommer minnet tillbaka i reflach..  Drabbade är ofta Lättskrämda och vaksamma,  att ständigt vakta i situationer som triggar igång ofrivilligt minnesbilder.  Att då undvika situationen vilket de som har ptsd,  håller de avspänning ifrån sig.  Och på det sättet avgränsar dem sig från världen och begränsningar på livsutrymme tillkommer.
Det kanske ibland kan vara att vara hemma mycket och håller sig där. Och då att en närstående eller familjemedlem hjälper till med det vardagliga,  som att sköta handling för personer har svårt för miljön.  Eller annat.
Att förbereda sig för dagen kan ta timmar, att tex ingen kommer plötsligt och ringer på dörren osv.
En behandling består ofta av psykolog,  och även medicin kan sättas in som hjälp.  SSRI preparat men det är oftast om patienten har depression också,  vilket ofta blir vanligt.
Detta med hjärnan kan vara spännande för många.
Amygdala är två delar i hjärnan.  Amygdala förstoras och hippocampus förminskas.
De antas ha En viktig del för den psykiska och fysiska delen med stress,  som vi med ptsd måste leva med.
När den  stressen  kommer,  går det inte längre vila sig frisk   utan långsiktigt och profficionell hjälp.
Den frigör de där hormoner som kommer i rädsla eller ilska aggressivitet..
Barn kan också få ptsd.
De återupplever ofta trauman när de går till sängs,  att utsätta barn eller ungdomar för trauman ökar risken att få det som vuxna.
Men barns ptsd liknar vuxnas.
Men de kan få separationsrädsla.
Främlingsrädsla,  sömnsvårigheter,  överdrivna rädslor,  undvikande på olika sorters situationer,  upptagande av symboler och ord från trauman och som sätts i samband med det de varit med om. De kan även leka trauman och ibland bli aggressiv eller irriterad,  kissa ner sig osv.
För barn hjälper ofta BUP till.
För vuxna går det att gå till en vårdcentral för att få hjälp.
Eller pyskratrin.
KBT behandlingen fungerar med som behandling.
Ungefär 6 % i Sverige får ptsd någon gång i livet.
Minnet kan även försvinna under trauman,  och påverkan på olika sätt.
När jag fick min diagnos var runt 2014,  precis innan jul.
Jag började små läsa,  gå i terapi för annat.  Jag fick den när jag suttit timmar i ett rum och svarat på frågor och avancerat test.  Några gånger om och om igen.
När jag sen började läsa lite,  fick jag även lite mer kunskap om mig själv.
Och även att de finns " fler som jag " som jag fick förståelse för.
Det finns slutna och öppna grupper på fb.
Men jag började smått förstå.
Och lite läkande påbörjades.
Speciellt på mina värsta dagar.
I USA har de även hundar för behandlings hundar..
Jag började först mina reaktioner mer och mer.
Jag har däremot inte behandlas riktigt än. Kroppen är inte tillräckligt stabil.
Miljön sen kommer vara i en trygg miljö,  där man får säga till om själv vad som är stopp att fråga och även prata om.

Så hur kan mina dagar se ut?
Den första tanken när dörrklockan ringer,  vem kommer nu?  Vem är det?
Kommer jag få följa med fast jag inte vill?
Är det nått obehagligt eller nån som är arg eller vidare.
Jag brukar ha svårt med alkohol,  runt omkring mig. kommer det slåss, kommer barn bli ledsna,  händer de, varför säger de så bara på fyllan när de sårar osv
Det är tänkt jag ska klara mig själv med. Alltså alltid.men vissa dagar.
Ta bara det med tvätt,  för några gånger sen. Jo då fick jag en klump med ungdomar framför och bakom mig. Samtidigt ville jag gråta,  kroppen reagerar, jag blir rädd när nån kommer bakom mig.
Jag handlar och nån i kön börjar kolla, reaktion är att fly.
En gång klarade jah de inte,  nära på gråtande där ifrån.
Och skakade mot kassan går jag.  För att ge kontanter.  Men oftast har jag nån med mig.
Vissa dagar går bättre vissa går sämre.
När jag går ute,  funderar jag på var nästa kränkning kommer och var nästa är risken för att bli slagen på.
Vart faran är nån stans.
Men värst av allt,  att förlora en kompis, som man knappt känner,  pga yrken runt omkring mig.
Polisen,  jo bland de värsta, polis yrke.
Där brukar jag få min rädsla.
Så mycket jag egentligen kan tala om,  men blir knäpp tyst.
Ilningar genom hjärnan och jag hoppar till i rädsla ibland.
Kanske där livet är utanför.
På avstånd går det. Men i närheten av mig.
Men sen har jag mina barndom minnen som dyker upp ofta och väl om de där trygga som dåtidens var. Den fader,  som andra fader.
Och då börjar de bli lite bättre. Jag blev så lugn..
Men vissa,  jag får sån stress i hela kroppen,  och de känns i varje ven.  De känns i hela kroppen i varje kroppslag.  Så försöker jag gå fort med,
Nätter att gå hem är inte roligt
Gå på stan och vips trivs man hemma. Fik. Personer,  källare,  att förlora någon nära.
Svälteri fattigdom.
Och avskyr orden hoppas du blir bättre, eller du är sjuk. Osv
Ibland har jag mina dagar om jag ska gå iväg till min familj eller inte.
Jag kämpar med skakningar och de gör extremt ont i mage med ibland.  Jag fastnar i tanke från förr och trauman blir trauman för kroppen igen som att de händer för kroppen två gånger värre.
Jag är rädd för våld,  och raketer..  Behandling kommet inte igång än förens kropp lugnat sig..

Dagen idag..  De har varit två jobbiga dagar
Jag vet de är hysshyss..  Sen var jag hos psykologen,  var jobbigt helt enkelt
Kommer hem,  igår och ja shyss hyss. I alla fall kom iväg och så med faster och pratade gammalt och nytt..  vaknade och fan vilken toppen morgon..  sen kom messenger om hyss hyss..  ska hela livet bestå av hyssss.. Tyst där,  tyst dit..
Större frågan ska man alltid behöva vara tyst..  jo kom till min slutsats att ta lite distans..  hut var svårt de är med när de gör ont inombords..
Så kom jag till jobbet..  och efter dagens slut fick jag julgran och julklappar som julklapp..
Jag fick par stöttande ord,  och de verkligen kändes inombords jag har jobbat på ordentligt. Jag har inte varit borta,  och så varit duktig..  och alltid i tid..
Så ja jag blev glad..
Jag har allt mer börjats trivas mer och mer
Inte det där utsatta arbete eller liknande..
Det där skämmigt i det hela..
Jag kom sen till miljön hemma och så..
Jag drack lite kaffe funderade igen..
Men nu har jag kommit hem och jag har precis fått upp julgran..  jag har aldrig haft julgran innan.  .  såå efter så många år..
Nja..  njut av julen.   :) kram

Det finns även i olika yrkesgrupper där man även har risk för att få ptsd,  som tex polis,  brandman,  och soldater i krig.  Det var efter ett krig,  som soldaterna först kom hem skadade med ptsd symtom som posttraumatisk stresssyndrom uppkallades. Senare upptäcktes även att andra människor också kunde få ptsd.
Min ptsd upptäcktes av en psykolog som gjorde en större undersökning,  undersökningen gjordes och jag fick sitta i ett rum och göra tester och livslinjen av livshistorian.  Där satt jag i timmar.. Olika gånger.  
Ptsd är nått som de som behandlade mig såg allt mer och mer.  Och det är en fruktansvärd sjukdom att leva med.  Man hittar småpunkter till att överleva vardagen.
Till en del som har en svår ptsd,  är överlevnaden en svår del och självmord är även vanligt.
Så på många olika sätt är den svår och tuff sjukdom att leva med.  Man hittar de små knepen tillsammans med behandling.  För att försöka få ett så vanligt liv som möjligt.
Hjärnan och flight och fight systemet är väldigt intressant,  det är ett system som oftast aktiveras nån enstaka gång i livet.  Men för en person med ptsd,  har den oftast blivit lite stört och förstört.  Att de aktiveras oftare.  Även i situationer som inte är farliga.
Flight och fight systemet heter med kamp flykt frys system.  Som man gör i trauman och händelser.  Om någon tex slår dig   eller skriker på dig,  aktiveras den delen i hjärnan.  med att antingen försvara dig i kamp,  du kan frysa till,  och stå stilla och bli handlingslös,  eller flykt med att springa där ifrån.
Som om en bil rusar emot dig, aktiveras den ofta med att du blir rädd och hoppar undan.
I kroppen aktiveras olika ämnen. Adrenlin och noradrenalin påslag kortisol produktion.
Adrelin är en stress hormon som gör att vår kropp är redo på att fly eller kämpa mot något farligt.  Utsätts kroppen för längre perioder,  kan vi bli sjuka,  fysiskt och psykiskt.
Men kroppen förbereder sig för kämpa och fly.  Genom ett ökande av puls,  höja blodtryck,  höja blodsocker och pupiller förstoras.
Det är viktigt att vårt nervsystem som reglerar stress hormoner,  inte kan förstå och kan skilja på verkliga hot som ett djur som anfaller eller ett ekonomiskt problem på papper.  

Ptsd kan drabba en person som varit Med om En svår händelse,  som inneburit livsfara,  allvarlig kränkning av den personliga integriteten.  Som tex överfall,  övergrepp,  olyckor,  katastrofer,  våld i relation,  barnmisshandel,  om någon hållit i fångenskap,  sexuella övergrepp,  våldtäkt,  svåra upplevelser på intensiv vård   tortyr och misshandel,  terroristattacker krig och svåra förlossningar.
Ibland finns ptsd hos barn och vuxna.  Man kan märka det efter tre månader och ibland år efter händelsen.
Olika symtom på ptsd delas in i tre kategorier
Ett är det som kan störa vardagen.  Som kan vara flachbacks av händelse.  Upprepande och störande minnen av händelser som kan dyka upp i minnet jämt och ständigt.  Upprepande mardrömmar av händelse.  Starka och obehagliga reaktioner på situation som påminner om händelsen.
Man kan vakna varje natt om mardröm eller minsta oljud och vara bli genomsvettig och är fortfarande rädd.  Ibland fastfrusen i sängen av reaktioner i kroppen.  Och de automatiska tankarna kommer,  med kommer någon gå in genom dörren och göra de händelser igen,  eller våga gå i tvättstugan i känsla med att kanske bli misshandlad igen. Eller det där bråket utanför på gatan eller den där raketen / fyrverkerier kännekopplas till nått hemskt.
Som höjda röster som diskuteras och du får det där obehag du hade som liten,  och tror att snart kommer de slåss,  eller de där stegen så kallade trigges lukt smak rörelse ljud
Reflach kan man även beskriva med world trade center.  Vad man gjorde precis då,  var man var,  vad man tänkte bara av att se det där lilla på tvn igen..
Två är undvikande.
Känslomässigt avstängd,  likgiltighet,  känslan om isolering,  avskildhet från andra,  kanske inte kan minnas viktiga aspekter av trauman,  brist för de där aktiviteterna, visar mindre känslor,  undvikande av platser,  människor eller tanken som påminner om händelserna.
Om du tex blivit våldtagen vid ett övergångställe så vill du absolut inte gå dit igen.  På inga vilkor.  Eller nån i kön kanske påminner om mannen,  via lukt,  via utseende eller så,  vill du kanske inte säga hej,  eller gå bakom i kön utan kanske rusar där ifrån.
Tre är upphettsat läge,  koncentration svårigheter,  som att hämta mjölk i skåpet istället för i kylen där den står.
Att höra en fråga om och om igen Osv
Lättskrämd
Överdriven reaktion på sånt som skrämmer
Överdriven vaksamhet,  familj miljö dörrar osv
Irriteration eller vredesutbrott
Problem att somna,  nätter som aldrig blir sömn på,  vilket påverkar dagen efter
Ofta lider personer med ptsd med skuldkänslor förknippade med händelser
Man kan få yrsel,  svimma,  hjärtklappning och huvudvärk.  Det som ofta förknippas med ångest stress och spänning..

Jag har idag jobbat.
Jag har även lagat mat vid  spisen,  första gången på fyra fem år..  nervös fortfarande efter..  ingen stekpanna som fungerade på spisen,  utan tog kastrullen..
Nu dricker jag te..  Och så..  kram

Vaklande känsla idag..  Jag vaknade imorse och jag har en Vaklande känsla idag,  de pendlar lite,  igår var de kanske som ett mindre misslyckande att handla min mat..  Kroppens Vaklande känsla är precis som när man får dödsbesked,  att någon nära gått bort.   Jag saknar " min andra pappa " den jag har så nära inombords.   Lappland pappa kanske..  Ibland gäller de att orka och vara lugn..  Ett lugn sprider sig sakta i kroppen väldigt dov känsla.
Jag brukar inte bli arg,  eller frustrerad så.   Brukar inte lägga energi där, men däremot denna känsla inombords av nån sorts besvikelse,  eller ledsamhet för dagen.
Jag funderade på det första gången jag log igen ute på gatan åt en bilist,  de två brukar köra förbi och dessas leende i lugn och ro, gjorde mig leende..  Första gången på länge..  Jag känner inte den där lättnaden när nått gått över,  vissa kan känna av saker,  som till ex stå på scen,  eller föreläsning för en klass när man knappt kan.  Nervositeten sitter i minsta ven. Även på natten..  Minsta ljud får en hoppa till och mardrömmar tar fart. Genom svettig nog på natten.  Att tända lampan en stund och vandra upp. Bestämt att inte sova och vila bredvid någon,  på långt tag.  Helst inte i samma rum heller,  så länge har jag vant mig vid den tanken.
Vissa saker som förr var så,
Kanske för de är så normaliserat att känsla nu,  när man egentligen kan och ska bli inte som arg utan säga ifrån,  bara är puts väck i känslor.   Samtidigt saker de frågat om,  som blev du rädd för den,  eller annat,.  När jag faktiskt varit rädd i hela kroppen och inte förstått.  De är viktigt att tala om, men skam / och detta " hemligt " talar ibland om det nu..  Nu är de över.  Vi talar om nått jag var livrädd för..  Och även detta skam belastning man kan få av andra.   En belastning för mig. En skam,  en rädsla osv.
Besvikenhet och en känsla som är så stor. Jag fungerade inte längre.  Jag tappar språk ibland,  jag skakar ibland,  jag går ut,  men utan leendet och det där aktiva som idrott och springa långt gör med en.
Jag kan titta på nästa,  och tänka gud på de sättet hade jag förr.  Så gjorde jag förr och energin fanns även på jobb. Jag var lycklig och skrattade jämt.   Jag hade de där, mycket att säga och fart i ben..
Jag har den faktorn nu i hela kroppen. Precis som jag bara vill brista ut.  Jag bara vill gråta.  Att jag saknar.  Att den känslan inte går bort.
Jag har den just precis nu. Och vill lägga ord på den just nu..  Att som någon precis gått bort,  de värsta besked man någonsin kan få.
Samtidigt hålls minen till mottot och kanske min natt inte var bra inatt men den var bättre än förrförra.
Kanske solen inte synts till idag men den kanske kommer imorgon.
Lugn finns med,  men jag ryser till i ryggen,  sträcker till mig lite ibland vissa dagar, i rn orytmisk rörelse ,  när jag kollat på nån film och nån går bort,  nått riktigt sorgligt händer.   Jag tittar knappt på tvn längre..  Jag har de när dörrklockan ringer,  o jag hoppar till lite,  tror att nu kommer konstapel eller nått hemskt.  Nått hemskt hända osv.  Min automatiska känsla och tanken i kroppen.  jag blir ibland så rädd att ens vilja öppna dörr,  de kan vara så ibland.  Men nu har jag kommit längre och öppnar och möter min broder s kompis, nån på besök till mig eller vaktmästaren osv..  Snart kommer de vackra men hemska nyår,  med fyrverkerier.  Jo de blir att kämpa på..  Jag må kommit långt nu,  men jag har en dålig dag idag..  Jag får dricka lite te,  vila för dagen och jag känner precis nu.  Trött..  Besvikenheten och även sorg och saknad.  Så är de snart jul.
Först försöker jag hitta de små sakerna med jul som är rätt för mig. Ibland handlar de om kalle anka.  Ibland om julgranens glitter.  Snart jul.   Och jag må ha en dålig dag.  Men jag längtar efter mysig jul,
Imorgon blir de jobb.  Och de kommer gå bra.  Och fint..   :) Kram