Om det var en han/
Hade vi aldrig gått ut.
Om de var en han hade han skakat mig i perioder tills man knappt kunna stå.
Vi hade tagit en lunch istället för berg o dal banan med skakningar
Han gör mig knäsvag av olika anledningar.
Han hade väckt mig varje eviga natt så hjärtat hade stannat
Han tystar mig när de kommer nått obehagligt i tanken bland andra men är vi själva kan de ältas om och om igen.
Han hade aldrig haft någon gåendes i närheten på kvällar bakifrån på trottoaren för då hade vi sprungit. och hade han fått mig gå ut för tre år sedan hade han fått mig gråta inför folk.
Reflexer får man dagligen. Är som att kasta snabba spel i boll o alltid fånga bollen även fast du gör det när du är rädd.
Vi blev ett par även fast de är det dåligaste. Blev tvånggifte för fanns inget val.
När vi har lugna dagar är det mestadels jag. Men han kommer alltid och stör. Ibland på nyåren går det inte så värst bra   med raketer.det är som han tar tag i mig g o slungar mig uppåt av smällen som kommer. Plötsligt kan nån stå och skrika eller bråka och han stoppar mig så jag blir rädd, det är som han håller för munnen så jag inte kan säga något och håller i kroppen så jag inte kan röra mig. Ibland har han tagit all min uppmärksamhet så jag inte längre kollar utan stirrar på ingenting. Ibland försöker jag få tillbaka uppmärksamheten i mig så jag ser någon blomma eller något. Ibland vet jag atumatiskt inte vilken dag det är han förvirrar mig , eller om jag tagit min kopp kaffe och han ställt undan den. Ibland snurrar det till och han har slatt mig med knuten näve i magen så ja tappar all min luft. Jag slutade andas med magen för länge sedan. Ibland när vi går in eller ut genom affären kan resten glo när allt detta händer samtidigt. Eller när hela dagen gått åt åt detta.
Ibland får han för sig att gå igenom minnen på papper. Fast de är dåligt och älta de par timmar. Samtidigt har vi bott så länge ihop att de var som en smäll i huvudet o minnen försvann , de flesta bra minnen en människa kan ha och personer. Ibland säger han och n gammal kommentar från nån vän men kan inte sätta ihop minnesbiten ihop med vem vad hur . De gör mig frustrerad inombords.
Ibland jäktas det, de måste gå fort för att inte komma försent . Tillsist skakar hela kroppen när han petar på kroppen samtidigt.
Jag försover mig ofta på morgonen när hela detta håller på.
Ibland glömmer vi bort tiden att äta eller äter en gång per dag. I miniportion.
Ibland blir vi dåliga att både ork och lust inte finns och talet till andra nyordsbildn finns med. Fåtaliga också. Sen ibland kan nån älskvärd person göra sig påmind men han suddar ut tills det gör ont inombords eller att man hinner bli ledsen fast man skulle vara glad. De handlar väldigt mycket om starka eller trauman eller inte alls.
Jag har även förlorat lite vänner åt årens gång. Mycket för han funnits i bilden men även av annat. Som stärker honom mer och mer. . Ibland blir de bara som en sorg bubbla som vi är i. Hela livet ändrades om när han flyttade in vid min kropp. Alla situationer o omständigheter man klarat först har han tagit över o erövat/ Så kan man skriva om sin sjukdom man kan leva med om det hade varit en han. /