Min ålder var låg. 
Visst har man en massa men efter.  Att i låg ålder bli utsatt till långa år med utnyttjaden.
Vilket reslterade i långa samtal i ett rum. Med speciell psykolog utbildad i alla slags utnyttjade. 
Jag hade skador av detta i låg ålder. 

Ett rum av smärta och skador. 
Mitt liv är en dag en resa mellan olika s ålder. 
Från alkohol till utnyttjade och jagade. 
Saker som inte skulle varat om de vuxenansvaret låg på topp. 
Men ansvaret gav de barnen i beskylla och inte trodde på oss. 
För De själva inte fick se rättegången eller se nått. 
Fått svar ibland från de som då var vuxna och beskylla barn. 
De var grov övergrepp på den tiden. 
Saker som ältas inom familjen vissa dagar.
Och i släkten. 
Jag fick ett förlåt 2009 och svaret att de aldrig skulle hänt. 
Inombords önskar man.  Att saker bara försvann ibland. 
Men som olika saker som är jobbigt med vuxentiden. 
Jag badar tex med badbyxor för killar istället.  Jag försöker dölja kroppen många ggr. 
Stora kläder var ett måtto många ggr. 
Inte de där tjejiga språk och uttrycken. 
I skolan missade man lektioner för läkas i många år. 
Vilket resultatet i skolan,  inte kunnig på de som andra kan.
Jag kämpa igenom de första åren.
Jag blev kallad de ena och andra och mycket problem runt omkring. 
Nu på vuxen tiden.  Är de till ex skämt som jag reagerar på om de är för grovt. 
Vissa melodier han sjöng på som jag inte klarar. 
Ifrågasatte väldigt mycket. 

Jag minns mina barnår med mycket.  Allt från pappas tid till att skiljas från honom. Till att bli utnyttjad från nästa umgänge från mors sida. 
All kämpande till socialen och rätt att inte träffa dem igen.  Till att träffa dem även för besök förbud som bröts. 
I många år. 
Räknade på att de var sju år med bara massa tystheten och fel. 

Men de finns en barn hjälte för mig då. 
En som sa de till sina föräldrar.  Som i sin tur larma polis. 

Från denna dysfunktionella miljö och åratal efter. 
Jag hade kunnat föreläsa. 
Men menen är kraftfulla. 
Från tysthet med till ex kille pojkvän osv.
Den första ggn och så. 
Jag prata med ord när jag var ihop med en kille i sju år med de. 
Han acceptera de. 
På ett fint sätt. 

Så nu har jag följd sjukdom med på detta ptsd. 
Jag fick min ptsd 2014..

Så nästa sak är de träffa nån okända kille eller nått och alla dessa men fastnar sig fast vissa dagar. 
Jag har nått att säga ibland. 
Vissa dagar. 


Mina värsta dagar är över.
Mitt liv påbörjades vissa dagar. 

Går de leva med de i bakgrunden.  Visst går de.

Går de leva med håningar och lögner som de aldrig skulle hänt.  Inombords går man sönder. 
Även idag. 

De är med saker man fått men av inombords. 
Vad kan man egentligen säga. 
När de egentligen ska vara tyst om övergrepp. 
Jag läser tidningen ibland och ser samhället förändras. 

Jag
Jag dricker mitt te nu. 

Försöker varva ner. 

•