sorgen fanns där när inte du fanns där
mina hemligheter måste ibland ut..
att skriva om att " försvinna från andra ", rymma är det mordernare ordet.
i från i unga år försvann med barnsben från många människor runtomkring.. Och jag har inte reflekterat runt de mycket, för man glömmer av det efterhand.Man glömmer de som fanns runt omkring och visst med mina minnesskador är de lite intressant. Vilken ålder..har jag frågat mig kommer den och den in i livet elller hur,
Osv När man försvinner från andra tänker man på det ibland mycket/ ibland lite,
lite är väl med beroende på om man är yngre eller äldre har med en sorts påverkan.. Man saknar personer via känslor för dem. Och när man glömmer finns fortfarande känslor kvar där , blir man sen påmind undrar vad det är, detta hände mig . många gånger om.
och värmen och kärlekar är ibland kvar.
När man är liten glömmer man personer runt omkring i minnet, och nya minnen kommer till. så finns de de som visar sig kanske på stan och då minns man , Men så finns det påminnande saker eller känsla som är lite " förträngd " över händelser eller personer. Familj eller vänner eller nån bekant. Jag hade en i min närhet en gång som sa fiender på finska när han spelade ett spel. . Jag kunde inte komma på vad de var med de ordet, varför de var så bekant förens jag kom till ljungby och tänkte på det..och såg en bekant ansikte .
Men ibland minns du bara lite, när du skiljts ifrån dem du tycker om som liten, och flyttas runt eller omkring, som med vänner så måste du anpassa dig till nytt liv, det blir nya vänner, och bekanta i livet.
En Mamma eller pappa kanske får fler familjemedlemmar och fler kommer in i livet. livet går vidare vare sig man vill eller inte och man anpassar sig efter det om man är liten, egentligen även som stor med,
Och du får små minnen med dessa med och livet fortsätter.Men så kommer dessa dagar, då forskning kommer och du får träffa dina släkter eller gamla vänner. Och du får veta vad alla släktingar heter och nya band kommer upp. Vare sig du minns de gamla eller inte. och dina vänner du har kanske ser dig lycklig men kanske inte förstår så mycket om det.Men tillbaka Så barnet i sig tänker inte på det sättet, i början kanske barnet vill tillbaka,samtidigt stannar barnet hos den den känner.. Men kan också bli bråkig eller så kallad bångstyriga. Men ibland efter ett tag suddas minnet ut för att kunna leva normalt. Men ibland kan minnena komma tillbaka eller lusten inombords eller funderingar på familj och släkt som är barnets eget. Som att fundera på var pappa är, eller mamman jobbar med. Vilka de varit i livet osv. under tonåren kommer ofta de frågorna till och även lusten känslor inombords, man börjar söka.. Även i andra om så bara ord.. Man vill lära sig nya saker osv från vänner bekant eller släkt eller familj. Genom Man söker igen sig själv. Hittar man ofta i gruppen bland kompisar från samma land eller språk. Att förlora sitt språk via att inte få tala det och umgänge bryts och släktband. Att hitta tillbaka och hitta sin släkt ursprung bekanta och ibland sina gamla vänner kan ge mycket. Även i språket och känslor. Att hitta varandra ger ofta glädje tårar och mer känslor. Och förlåtelse för varandras tid ifrån varandra, eller handlingar är stort. Att glädjas för varandra och lära känna varandra igen. Att kunna berätta livet eller händelser och lägga ihop och lyssna på varandra, att pyssla ihop livet.. Det är många steg emellan. saknade och letande och försöka hitta varandra kan ta lång tid i livet, ibland tar det hela livet, ibland tar det bara 15 år. Ibland möter du någon speciell. Livet fortsätter ju precis som du vill ha det, och det kan även kännas konstigt eller harmoniskt, hur ni fortsätter stigen tillsammans.. Och börjar bry sig om., och tar emot de minnena som kommer. Att skiljas från någon som betyder nått, som blivit begravt i en känsla inombords. Är stort att ses igen och känslor blir format i minnen igen.
Att leta efter några man tycker om kan vara väldigt påfrestande och är också en process inombords, allt från ilskan sorg att förlora någon, eller gråta sig igenom livet av hopp att de kommer tillbaka.. Snarare barnet kommer tillbaka .jag var borta som barn.
att skriva om att " försvinna från andra ", rymma är det mordernare ordet.
i från i unga år försvann med barnsben från många människor runtomkring.. Och jag har inte reflekterat runt de mycket, för man glömmer av det efterhand.Man glömmer de som fanns runt omkring och visst med mina minnesskador är de lite intressant. Vilken ålder..har jag frågat mig kommer den och den in i livet elller hur,
Osv När man försvinner från andra tänker man på det ibland mycket/ ibland lite,
lite är väl med beroende på om man är yngre eller äldre har med en sorts påverkan.. Man saknar personer via känslor för dem. Och när man glömmer finns fortfarande känslor kvar där , blir man sen påmind undrar vad det är, detta hände mig . många gånger om.
och värmen och kärlekar är ibland kvar.
När man är liten glömmer man personer runt omkring i minnet, och nya minnen kommer till. så finns de de som visar sig kanske på stan och då minns man , Men så finns det påminnande saker eller känsla som är lite " förträngd " över händelser eller personer. Familj eller vänner eller nån bekant. Jag hade en i min närhet en gång som sa fiender på finska när han spelade ett spel. . Jag kunde inte komma på vad de var med de ordet, varför de var så bekant förens jag kom till ljungby och tänkte på det..och såg en bekant ansikte .
Men ibland minns du bara lite, när du skiljts ifrån dem du tycker om som liten, och flyttas runt eller omkring, som med vänner så måste du anpassa dig till nytt liv, det blir nya vänner, och bekanta i livet.
En Mamma eller pappa kanske får fler familjemedlemmar och fler kommer in i livet. livet går vidare vare sig man vill eller inte och man anpassar sig efter det om man är liten, egentligen även som stor med,
Och du får små minnen med dessa med och livet fortsätter.Men så kommer dessa dagar, då forskning kommer och du får träffa dina släkter eller gamla vänner. Och du får veta vad alla släktingar heter och nya band kommer upp. Vare sig du minns de gamla eller inte. och dina vänner du har kanske ser dig lycklig men kanske inte förstår så mycket om det.Men tillbaka Så barnet i sig tänker inte på det sättet, i början kanske barnet vill tillbaka,samtidigt stannar barnet hos den den känner.. Men kan också bli bråkig eller så kallad bångstyriga. Men ibland efter ett tag suddas minnet ut för att kunna leva normalt. Men ibland kan minnena komma tillbaka eller lusten inombords eller funderingar på familj och släkt som är barnets eget. Som att fundera på var pappa är, eller mamman jobbar med. Vilka de varit i livet osv. under tonåren kommer ofta de frågorna till och även lusten känslor inombords, man börjar söka.. Även i andra om så bara ord.. Man vill lära sig nya saker osv från vänner bekant eller släkt eller familj. Genom Man söker igen sig själv. Hittar man ofta i gruppen bland kompisar från samma land eller språk. Att förlora sitt språk via att inte få tala det och umgänge bryts och släktband. Att hitta tillbaka och hitta sin släkt ursprung bekanta och ibland sina gamla vänner kan ge mycket. Även i språket och känslor. Att hitta varandra ger ofta glädje tårar och mer känslor. Och förlåtelse för varandras tid ifrån varandra, eller handlingar är stort. Att glädjas för varandra och lära känna varandra igen. Att kunna berätta livet eller händelser och lägga ihop och lyssna på varandra, att pyssla ihop livet.. Det är många steg emellan. saknade och letande och försöka hitta varandra kan ta lång tid i livet, ibland tar det hela livet, ibland tar det bara 15 år. Ibland möter du någon speciell. Livet fortsätter ju precis som du vill ha det, och det kan även kännas konstigt eller harmoniskt, hur ni fortsätter stigen tillsammans.. Och börjar bry sig om., och tar emot de minnena som kommer. Att skiljas från någon som betyder nått, som blivit begravt i en känsla inombords. Är stort att ses igen och känslor blir format i minnen igen.
Att leta efter några man tycker om kan vara väldigt påfrestande och är också en process inombords, allt från ilskan sorg att förlora någon, eller gråta sig igenom livet av hopp att de kommer tillbaka.. Snarare barnet kommer tillbaka .jag var borta som barn.
yngre ålder..
men
jag var på rymmen som 15 åring också.
jag minns jag kom på det själv, att den dagen räckte det, jag ville testa nått nytt samtidigt, vi hade halvbråkat hemma några gånger innan, och jag hade hittat nytt umgänge.
som man kunde festa med tex, nått man egentligen inte fick.
jag minns jag sa jag skulle till ungdomsmottagningen och jag gick dit, sen rymde jag, jag började med att åka buss upp till ryd, och gick in i en lägenhet, där det bodde tre styckna, en på rymmen och en som bara bodde där för att bo och innehavaren, innehavaren gick dock på droger, så det var inte så passande, han var mycket kontrollerande mot mig och vi bråkade var dag, varör jag stack just dit har jag inget svar på,
jag fick min plats i soffan , och han tände en cigg och askade i ögat på mig, men vi hade med kul, hade uppblåsbara fotöljer , lyssnade på musik var dag, och jag skulle självklart laga maten han fick tag på, det skulle bli nån köttfärsås med chillie i , så två flskor chillie och mycket annat, så fick de äta först,
han gjorde äckliga korv med bröd, var dag, och margarinet som fett lade han över på brödet i massor,
han var rätt äcklig med när man tänker över det nu, och mycket äldre än vad jag var då. hans humör pendlade i tempel takt och han kunde slita och dra i en, hans vilja skulle bestämma och båda var envisa på den tiden, han ville alltid jag skulle vara med, men han ville alltid på sitt värsta humör pussas på kinden, och var fruktansvärt svartsjuk av sig så inga vänner fick gå nära honom och mig alls, han såg sig som min beskyddare fast under rus, och absolut ingen fick komma nära, på sommaren jagade han mina kompisar med kniv i ljungby, de fick inte komma nära, rått gjort men han levde så, han hade blivit dömd många gånger och det var någon som anmölt honom för våldtäckt han tänkte och ältade varje dag.. jag var femton, jag säger jag inte minns nått ännu just med den delen när han vill påstå vi gjort det, han hade övertaget den gången ,
jag fick panik och var anmld förvunnen så fick han paranoia att det satt befäl i varenda buske och var gång fick vi inte vara ute och röra oss och då blev han arg, han blev även svartsjuk på sin kompis som pratade med mig, inte en utan flera, och de fäste jag mig mer hos, en dag var vi på fest i linköping, 15 år gammal och jag drack sprit , rakt av, det var ingen öl utan sprit, kvällen spårade ut när han blev svartsjuk på en jag pratade med och började få bra kontakt med som ville dra ut mig och han från de kretsarna, så vi pratade i alla fall i soffan om några saker, vardagliga saker om skola och kompisar på sidan om, han blev svartsjuk så jag var tvungen ssnarare båda var tvungna att låsa in oss på toa , det bankades och skreks råtta jag ska komma in, efter det ringde jag mina utomstående kompisar i ljungby som blivit hotade av honom innan, och bad de hämta mig i linköping på en mack, tror jag sov hos en av dde killarna som kom, han är min bäästis idag och vi har kännt varandra i 19 år, jag brukar begee mig till honom ibland och sova på soffan ibland i långa perioder för jag vet jag får vara , och jag vet jag är trygg, . i alla fall han hämtade mig ooch det var väl tur vi inte blev stoppade då av polisbilen där bak, 15 år på rymmen,
många av mina normala vänner trodde jag dog när jag trillat i ån och varit borta förlänge från stan, och jag kom senare till en familj i mörrum, och skapade mig ett bra liv med skola vänner nära vänner och fick ny etik och moral. vi stod rätt nära varandra när vi var ungdommar, men det kunde man bli med mig, nära vänner, som en egen speciell familj jag gillar, jag kom till ljungby i alla fall, och sov hos några kompisar, tog kontakt med mamma, en dag ringde telefonen och hon svarade, då de berättade jag var borta, hon sa det att det visste hon för hon har kommit hit. jag fick åka upp igen , och hämta och packade saker var redan klart.
jag satt mig på bussen fick några brev av några vänner och sen åkte jag, när jag kom ner dog sophie ,
och jag fick brev av dem, hon hade varit borta par veckor, innan hon hittats död.
när jag sen kom upp i 25 då hittades jag av en vän , när jag var i ljungby, jag har inga svar, men men, jag vet att vissa är varit besvikna på redigt , men sen fick jag tänka på det igen, inte bara om det utan även när jag förvunnit som barn .
Och kanske letandet efter varenda unge. Att försvinna i äldre dagar finns ofta ursäkter för. De kan ha hänt nått som inte går att lösa, eller frivilligt hålla sig borta.
Det är från 90 talet också ett grupptryck eller coolt att kunna rymma ifrån. Bland ungdomar, men de kan även vara bekymmer.. eller att de hamnar i massa de inte kan ta sig ur på andra sätt..
Det kan ligga familjedrama i botten med.Men Att vara saknad, att hamna på fel ställen är med väldigt vanligt. En flykt, till en flykt. Oftast blir föräldrar så arga att de saknar sin unge till att inte leta efter dem i besvikelse. ibland letas det i varje andetag. Och livet ut kanske barnen får höra det.Att däremot hitta spårlöst/ a i några sorters olika brott, eller den försvunna hållas mot vilja, kan kännas i för de drabbade känslor.
Och de har ofta rädsla, oftast i längre perioder . Och då är man ofta tacksam att komma ut.efterråt.. Beroende på hur länge de är, kan de med fundera sig hem. Funderingar på hur livet är hemma i stora känslor och sorg.. Lyckans, kan kännas stort inombords när de faktiskt släpper alla känslor av rädsla och de tvång eller vad de varit utsatta för.Lycka över att komma hem till en säker plats. Ibland förstår inte de som inte varit med, hur de faktiskt känns, och ibland det visar mycket glädje eller blir svajiga,
Att komma hem efter varit på rymmen kan leda till att det inte går att komma hem igen. utan ett flyttande kan tillkomma. Ibland att problem började redan innan, eller efter.
Så det finns mycket i livet att fördjupa sig i.och tacksam över familj och släkt och bekanta och speciellt vänner i med och motgångar i stöd och att faktiskt funnits som en extra familjemedlem. Som
En extra bror och syster.
Tacksam över de jag växt upp med och även de bekanta i uppväxten. Och speciellt till de nyfunna släktingar och bekanta och kärlekar vänner i livet. Och för och i stödjande och i kärlek växt upp sida vid sida runt om i Sverige och speciella är alla. Och även förhållandet efter i paas är inte hör hemma hemma..
och om rymma hemifrån och även gå vilse, och känslor runt omkring, att hittas och relationer , även att kunna lappa ihop relation, sen även om saknade personer och vad som kanske kan ske på vägen.
jag var på rymmen som 15 åring också.
jag minns jag kom på det själv, att den dagen räckte det, jag ville testa nått nytt samtidigt, vi hade halvbråkat hemma några gånger innan, och jag hade hittat nytt umgänge.
som man kunde festa med tex, nått man egentligen inte fick.
jag minns jag sa jag skulle till ungdomsmottagningen och jag gick dit, sen rymde jag, jag började med att åka buss upp till ryd, och gick in i en lägenhet, där det bodde tre styckna, en på rymmen och en som bara bodde där för att bo och innehavaren, innehavaren gick dock på droger, så det var inte så passande, han var mycket kontrollerande mot mig och vi bråkade var dag, varör jag stack just dit har jag inget svar på,
jag fick min plats i soffan , och han tände en cigg och askade i ögat på mig, men vi hade med kul, hade uppblåsbara fotöljer , lyssnade på musik var dag, och jag skulle självklart laga maten han fick tag på, det skulle bli nån köttfärsås med chillie i , så två flskor chillie och mycket annat, så fick de äta först,
han gjorde äckliga korv med bröd, var dag, och margarinet som fett lade han över på brödet i massor,
han var rätt äcklig med när man tänker över det nu, och mycket äldre än vad jag var då. hans humör pendlade i tempel takt och han kunde slita och dra i en, hans vilja skulle bestämma och båda var envisa på den tiden, han ville alltid jag skulle vara med, men han ville alltid på sitt värsta humör pussas på kinden, och var fruktansvärt svartsjuk av sig så inga vänner fick gå nära honom och mig alls, han såg sig som min beskyddare fast under rus, och absolut ingen fick komma nära, på sommaren jagade han mina kompisar med kniv i ljungby, de fick inte komma nära, rått gjort men han levde så, han hade blivit dömd många gånger och det var någon som anmölt honom för våldtäckt han tänkte och ältade varje dag.. jag var femton, jag säger jag inte minns nått ännu just med den delen när han vill påstå vi gjort det, han hade övertaget den gången ,
jag fick panik och var anmld förvunnen så fick han paranoia att det satt befäl i varenda buske och var gång fick vi inte vara ute och röra oss och då blev han arg, han blev även svartsjuk på sin kompis som pratade med mig, inte en utan flera, och de fäste jag mig mer hos, en dag var vi på fest i linköping, 15 år gammal och jag drack sprit , rakt av, det var ingen öl utan sprit, kvällen spårade ut när han blev svartsjuk på en jag pratade med och började få bra kontakt med som ville dra ut mig och han från de kretsarna, så vi pratade i alla fall i soffan om några saker, vardagliga saker om skola och kompisar på sidan om, han blev svartsjuk så jag var tvungen ssnarare båda var tvungna att låsa in oss på toa , det bankades och skreks råtta jag ska komma in, efter det ringde jag mina utomstående kompisar i ljungby som blivit hotade av honom innan, och bad de hämta mig i linköping på en mack, tror jag sov hos en av dde killarna som kom, han är min bäästis idag och vi har kännt varandra i 19 år, jag brukar begee mig till honom ibland och sova på soffan ibland i långa perioder för jag vet jag får vara , och jag vet jag är trygg, . i alla fall han hämtade mig ooch det var väl tur vi inte blev stoppade då av polisbilen där bak, 15 år på rymmen,
många av mina normala vänner trodde jag dog när jag trillat i ån och varit borta förlänge från stan, och jag kom senare till en familj i mörrum, och skapade mig ett bra liv med skola vänner nära vänner och fick ny etik och moral. vi stod rätt nära varandra när vi var ungdommar, men det kunde man bli med mig, nära vänner, som en egen speciell familj jag gillar, jag kom till ljungby i alla fall, och sov hos några kompisar, tog kontakt med mamma, en dag ringde telefonen och hon svarade, då de berättade jag var borta, hon sa det att det visste hon för hon har kommit hit. jag fick åka upp igen , och hämta och packade saker var redan klart.
jag satt mig på bussen fick några brev av några vänner och sen åkte jag, när jag kom ner dog sophie ,
och jag fick brev av dem, hon hade varit borta par veckor, innan hon hittats död.
när jag sen kom upp i 25 då hittades jag av en vän , när jag var i ljungby, jag har inga svar, men men, jag vet att vissa är varit besvikna på redigt , men sen fick jag tänka på det igen, inte bara om det utan även när jag förvunnit som barn .
Och kanske letandet efter varenda unge. Att försvinna i äldre dagar finns ofta ursäkter för. De kan ha hänt nått som inte går att lösa, eller frivilligt hålla sig borta.
Det är från 90 talet också ett grupptryck eller coolt att kunna rymma ifrån. Bland ungdomar, men de kan även vara bekymmer.. eller att de hamnar i massa de inte kan ta sig ur på andra sätt..
Det kan ligga familjedrama i botten med.Men Att vara saknad, att hamna på fel ställen är med väldigt vanligt. En flykt, till en flykt. Oftast blir föräldrar så arga att de saknar sin unge till att inte leta efter dem i besvikelse. ibland letas det i varje andetag. Och livet ut kanske barnen får höra det.Att däremot hitta spårlöst/ a i några sorters olika brott, eller den försvunna hållas mot vilja, kan kännas i för de drabbade känslor.
Och de har ofta rädsla, oftast i längre perioder . Och då är man ofta tacksam att komma ut.efterråt.. Beroende på hur länge de är, kan de med fundera sig hem. Funderingar på hur livet är hemma i stora känslor och sorg.. Lyckans, kan kännas stort inombords när de faktiskt släpper alla känslor av rädsla och de tvång eller vad de varit utsatta för.Lycka över att komma hem till en säker plats. Ibland förstår inte de som inte varit med, hur de faktiskt känns, och ibland det visar mycket glädje eller blir svajiga,
Att komma hem efter varit på rymmen kan leda till att det inte går att komma hem igen. utan ett flyttande kan tillkomma. Ibland att problem började redan innan, eller efter.
Så det finns mycket i livet att fördjupa sig i.och tacksam över familj och släkt och bekanta och speciellt vänner i med och motgångar i stöd och att faktiskt funnits som en extra familjemedlem. Som
En extra bror och syster.
Tacksam över de jag växt upp med och även de bekanta i uppväxten. Och speciellt till de nyfunna släktingar och bekanta och kärlekar vänner i livet. Och för och i stödjande och i kärlek växt upp sida vid sida runt om i Sverige och speciella är alla. Och även förhållandet efter i paas är inte hör hemma hemma..
och om rymma hemifrån och även gå vilse, och känslor runt omkring, att hittas och relationer , även att kunna lappa ihop relation, sen även om saknade personer och vad som kanske kan ske på vägen.
