Du har utvecklats till fulgubbe för barn

Var hos läkaren för par vackor sedan.
De säger det liknar dissociativ.

dissociation

Ett helvete att leva med.
När jag blir rädd stängs hela hjärnan av.
Jag blir medverslös
Jag minns inte mina vänner så jag måste presentera mig igen..
Jag känner det som en kaotiskt dag var dag och varje dag börjar på nytt.
Ibland är jag 15 år gammal ibland blir jag 4 i känslan. Oftast hamnar jag på 20 år gammal.
Detta är konfuching..
Ett tag mindes jag inte mamma och pappa och ville bara hem.
Sådana dagar kommer och är enormt svåra att komma ihåg allt och inget.
Jag vet inte, var en komentar jag läste igår. Det är min komentar det jag vet inte.
Där är jag nu. Vet inte m.
Sen vissa dagar är konstiga. Jag är där men ändå inte där. Och det är en sådan besvärande dag idag och igår. Riktigt besvärande. Ger mig skakningar och jag kan få hjälp men får ingen hjälp ändå. Det är besvärande. Att gå till ett ställe från ett annat och gå vilse på vägen men ändå komma fram. Jag hittade inte ens bilen som vi parkerade fem minuter innan. Så börjar dagen om..

Vad får dig till att använda film

Du kan inte helt seriöst mena att fyra åringar ska ha besök av massa gubbar dagar igenom

Det där håller på att sluta i dödlig försvunnen...

Vad har du för o ha någon naken

psykisk funktionsnedsättning..

Det är nog det svåraste jag någonsin kommer skriva.
Kan man vara ihop med någon med funktionsnedsättning?
Nej var mitt svar innan. Absolut inte.
Jag fick funktionsnedsättning 2014, och de var de hårdaste dagarna i hela mitt liv. Jag skönk genom golvet. Så pinsamt var det.
Vad var det jag hade som inga andra har?
Jag hånades och skämdes samtidigt.
Jag blev utnyttjad till det ena och andra. Gör det gör så gör dittan och datan. Utan ha funktionen att säga emot för jag ville vara snäll.
Livslångt handikapp.
Men så fanns det den jag litade på en liten stund. I nöd lust motgång och När gång. Han lät mig va och hoppas varje dag.
I alla fall det var inte kul alls och är fortfarande inte kul. Räknas som en medel råtta eller ingen alls det var frågan. Och Medans de gjorde sig lustiga på min bekostnad tyckte jag det blev väldigt dumt.. Och förnedrande. Ingen visste vad jag kände inombords. Få en livslång sjukdom och inte funktionell längre det tog.
Allt ändrades om och jag skulle påtryckas hjälp och stöd, där de pratar i termer och mediciner och till och med gaggaspråk och kollar ner på en.. Inte längre livsduglig människa. Så kändes det.
Alla pratar fortfarande om du blev dålig då och då och vi gjorde så och så. Men vad gjorde du innan dess. Att sitta och trycka ner någon till ensamhet är väl inte bra. Att tillsist den blir sjuk och hjälpande handen ska komma, sånt är opålitligt. Själv stjälpa sen hjälpa det är som stjälpa. Många nätter när jag blev själv grät jag. Jag hunsades till att hjälpa till för att sedan stjälpas i glåp att det inte var bra nog ändå.
I alla fall, där kommer vännen in i detta av kärlek. Bara vara och finnas till.. Det tog mig ut från min håla, ut ur din håla.
Jag kan fortfarande få bakslag av när någon försöker på samma sätt.
Jag ses inte som människa. Och du får ditt spel, spel på andra människor.
Att utsätta någon för olika saker m funktionshinder är som äldrebrott. Vilket vi alla tycker är vidrigt. Men det är lika vidrigt det med funktionsnedsättningar. Även det osynliga funktionshinder. Men jag lever idag lite bättre efter 7 års medgång motgång och knappt kunna stå och skakade och klarade ingenting till nu, ett vanligt liv med vissa svårigheter men på framfart. Ville bara säga det. Livslångstids funktionsnedsättning är piss för det kan bli så att du bara ser diagnosen och utnyttjar läget istället för o se människan och kämpande som tog den framåt.


Det jag aldrig säger högre