Lätt bli utstött.
Fridpunkt ser inte bra ut
Göra någon annan viral kan också klassas som pedofili
PS förstörde vigseln.. Bröllopet..
Varför söker du upp mig så.
En hel resa har jag gjort. Det började med en smäll och en massa trauman som gör att man bara ibland inombords skriker efter hjälp. Att tex få tillbaka alla sina minnen.. I många lägen blir man så hjälplös.
Det är som att inte veta var man är och vilka du möter samtidigt du går vilse och får den bästa paniken du kan önska dig. Den värsta rädslan och det värsta kommer.
Du minns inte vem du faktiskt är med andra som du mött i livet. Vad ni gillade ihop eller i vilka tillfällen ni sågs. Jag har en stark figur i mitt liv och det är salminack men jag vet inte riktigt från vilket trauma vi träffats. Precis så är det utsuddat. Minnen som ska finnas där. Precis så har jag det med vänner. Så pass att jag verkligen försöker att minnas. Jag hade en vän en gång jag bara mött fåtal med gånger. Jag borde ju minnas hur han ser ut. Eller hur. Så jag hälsade precis Som obekanta möts i en affär och säger hej. Efter det kom det fram på besvärligt sätt att vi faktiskt mötts flera ggr och han följt mig hem.. Sånt kan vara mycket skrämmande. Det är så plötsligt att nån jag träffat under hela barndom en helt plötsligt försvinner. Och jag får ta modet till mig och fråga vem det är. Därför vill jag inte bli tex lurad. Utan få svaren på mina frågor. I början skämdes jag.. Hur fan kunde jag vara jag o jag ändå inte minns nått.. Vad definierar mig. Vem var min mamma och pappa och vilka fanns i livet när jag var liten. Var var då mina föräldrar. Hade jag äns föräldrar eller kusiner eller anhöriga alls. Jo salminack fick bli min anhörig.. På utsidan.. Confused vandra jag vidare ibland som det inte hade hänt men då blev jag mer förvirrad och mer skrämd. Jag försökte få hjälp. Hjälp som ingen kan hjälpa till för för ingen kan återställa minnen som minnen bara tala in de på livslinjen. Min livslinje blev en kludd av andras personer sägelse. Men inte helt min. Så var var du när det hände? Jo precis här och där. Helt omedveten hur ont det kan göra att höra andra personer ibland.. Som man längtar hem.. Höra alla de andra som bekant uppenbarar sig så. Skrämmande.. Men när salminack och de andra dök upp.. Visste jag ännu en gång det är nått jag missat i livet. Men inte vad..Så hur vet du att det är nått fel på minnet.. Jo när jag inte minns dig eller gamla händelser.. Men så sa min kbtare att minnet är som en fyrkant när de får skador blir det som små hack i det och då kommer det inte tillbaka och även att jag inte skulle tänka på det.. Men här kommer min confusion hur kan man inte tänka på det.. Jag har ju tappat bort mig ocj mitt provisoriska hem.. Jag har tappat bort allt det som glädts mig i livet och personer.. Allt det där minsta lilla man velat ha kvar..
Jag vet många står kvar o stampar..
Jag har de små luckorna med om dagen.. Vad som sas för några timmar sedan och var jag ställde min kaffekopp Medans jag tar en ny.. Ibland skakar jag och vill inte bli sedd.. Men i alla fall det dagliga. Då kommer jag till ålder. Jag är inte så gammal så detta får inte ske. Jag är inte så från början och får enormt svårt att förklara att det faktiskt sätter sina spår i vardagen.. Ibland får jag epesodiska anfall på vart jag är någonstans och vem jag kan gå till eller hur jag ska klara mina små stunder tills allt blir bra.. Men var är jag?
Stabilt va?
Så i alla fall vardagen går på ibland minns jag ibland inte men för det ska ingen utnyttja sin position i detta.. Jag har personer jag verkligen älskar i min vardag tydligare i tydligare. Och jag vill älska tillbaka.. När jag får en liten bild om vart mitt minne försvann så.. En sån jobbig dag har varit i evigheter och visst man startar ett nytt liv i det av att inte minnas, fast man längtar och vill så jävla mycketatt det känns i varje ven men blir en block i huvudet. Totalt block. Men man måste gå vidare på nått sätt och livet börjar om var dag. Det är inte säkert jag minns imorgon eller i veckan eller år tillbaka eller ens detta inlägget. Men imorgon börjar min dag.. Tack salminack ändå.. Efter all olycka i skogen.. Framgång är ibland att bara tala om det... Mvh
