onsdag 27 december 2017
fredag 22 december 2017
onsdag 20 december 2017
Kvittade va ja en hittat på. Lyckligt eller ledsen.
Dessa dagarna har en i familjen släkt även fått samma diagnos ptsd o depression.
Hemskt att leva med, inte nått man önskar någon..
Började med julhälsningar till familj vänner och släkt. Alla godingar..
Som ja fundera över..
tisdag 19 december 2017
måndag 18 december 2017
Om du bara visste hur ja ville rädda honom, fast han redan gått bort. Önskade att jag sett nått, de minsta lilla hur dåligt han mådde. Veckan innan.
Veckan innan han tog sitt liv, jag vet du är arg på mig. Arg för ja sågs inom dina ögon att jag alltid var där förr..
Men ibland känns de helt hopplöst.
Ord som haglade in..
Vem var ens där när mina närma gick bort,
Jag bröt ihop på golvet helt själv. Den Enda som fanns var min mamma på avstånd. I telefonen.
Vem var där när jag svalt samtidigt.. . Jo john och mamma. Även patrik..
Vem var där när ja hamnade på sjukhuset?
Vem var där i de mest jobbigaste, jag var med om. ..
Var du där när jag grät?
Var du där när de andra kallad mig sjuk,
Var du där?
En ensamhet lämnande du mig.
En ensamhet lämnande ja dig för att klara av den lilla ilska i sorg ensamhet inombords. Att bli lämnad, i gråt och sorg, ensamhet. Och hungrig.
Var du där när de blev som jobbigast?större fråga, lämnade du mig helt?
Till den som inte hörde av sig heller.
Utan de var alltid jag som skulle ställa upp på alla, alla små samtal och så vidare, ifrån alltihopa, alla självmord försök hit och dit, alla små och stora måenden, alla kärleks bekymmer och om kärlekar hit och dit. Du klagade att ja inte var där när du hade de som jobbigt..
Alla vänskapliga samtal med, allas drog bekymmer, alla fylle samtal, allas dejter vid samtal..
Allas små självmords försök, alla andra som ville ja skulle vara där, precis där ja var med..
Men
Allt skitsnack om mig, till man tåras.
. . Världen höll inte mig på fötterna.. Jag ramlade gång på gång.
Samtidigt i alla mina egna sorg prossesser, gång på gång. . 7 familjemedlemmar, nära vänner och utomstående som med förlora nån.. Störde du inte mig med nån kopp kaffe.?
Alla som skulle ta tabletter med alkohol som sista utvägen, alla som gick brevid drog träsket.
Alla syskon och familj som även de ville ha sin tid.. Precis som de alltid brukat va.
Precis som dig..
Men
Du slog inte de där telefon samtal eller ett enkelt sms,så visst de svider. Precis som de sved hos dig. . Sved de hos mig, var dag..
Var gång ja satt barnvakt, och samtidigt öppna balkongen, du var ute med din vän som prata om mig..
För gillat dig har jag alltid gjort, ängel. Men de är inte längre lätt, att höra att man inte fanns där, för räknar man in alla.. Så var de inte en kotte där. Inte en ända kram.
Ta bara en förstörd begravning, eller sorg ensamhet. Ilskan inombords i att allt du älskat bara försvinner.
Alla människor runt på, försvann tillsammans. För att gå på nån fånig fest tillsammans, där du själv inte kan gå. var var kramen när man grät. Trodde heter de.
I
Alla tykiga kommentarer. Även via statusar messenger oså vidare.
Var du då där, ska man vara där för andra. Behöver man vara två. Glöm inte att ni ibland utesluter, .
Att nån får vara hemma med barnvakt..eller de där ute kvällarna man inte frågas om, utan begär annat istället..
att den tiden vi haft från barnben.. Vem var de som firade jul och nyår själva.
Vem var de som inte fick gå ut oftare tillsammans med den som man trodde på?
Var du där kära vän, Syster, kusin, familj, pojkvän, kompisar, bästa vänner.. ?
Samtidigt velande belastning från år till dag, även jag har varit sårad.. Även jag fick depression. .
Var du där då med ? Så Varför ska jag vara där för dig? jo för jag älskar dig, och du känner igen de..
Men sakta lämna jag dig med, å de var inte meningen.. Men nu är de inte mer än rättvist, för jag blev sårad in i normen.. vi kanske aldrig får de normalt igen. Tyvärr.
Mitt liv ibland ; små kommentarer.. och så.. Nu har ja sagt mitt.. <3 du ser mig glad,.. Bara på nått foto, vi träffas kanske nån gång.. Men minnena är skarpa känslor av år. . . År där olikas beteende spår..
Lyssnande och tog åt mig.
Veckan innan han tog sitt liv, jag vet du är arg på mig. Arg för ja sågs inom dina ögon att jag alltid var där förr..
Men ibland känns de helt hopplöst.
Ord som haglade in..
Vem var ens där när mina närma gick bort,
Jag bröt ihop på golvet helt själv. Den Enda som fanns var min mamma på avstånd. I telefonen.
Vem var där när jag svalt samtidigt.. . Jo john och mamma. Även patrik..
Vem var där när ja hamnade på sjukhuset?
Vem var där i de mest jobbigaste, jag var med om. ..
Var du där när jag grät?
Var du där när de andra kallad mig sjuk,
Var du där?
En ensamhet lämnande du mig.
En ensamhet lämnande ja dig för att klara av den lilla ilska i sorg ensamhet inombords. Att bli lämnad, i gråt och sorg, ensamhet. Och hungrig.
Var du där när de blev som jobbigast?större fråga, lämnade du mig helt?
Till den som inte hörde av sig heller.
Utan de var alltid jag som skulle ställa upp på alla, alla små samtal och så vidare, ifrån alltihopa, alla självmord försök hit och dit, alla små och stora måenden, alla kärleks bekymmer och om kärlekar hit och dit. Du klagade att ja inte var där när du hade de som jobbigt..
Alla vänskapliga samtal med, allas drog bekymmer, alla fylle samtal, allas dejter vid samtal..
Allas små självmords försök, alla andra som ville ja skulle vara där, precis där ja var med..
Men
Allt skitsnack om mig, till man tåras.
. . Världen höll inte mig på fötterna.. Jag ramlade gång på gång.
Samtidigt i alla mina egna sorg prossesser, gång på gång. . 7 familjemedlemmar, nära vänner och utomstående som med förlora nån.. Störde du inte mig med nån kopp kaffe.?
Alla som skulle ta tabletter med alkohol som sista utvägen, alla som gick brevid drog träsket.
Alla syskon och familj som även de ville ha sin tid.. Precis som de alltid brukat va.
Precis som dig..
Men
Du slog inte de där telefon samtal eller ett enkelt sms,så visst de svider. Precis som de sved hos dig. . Sved de hos mig, var dag..
Var gång ja satt barnvakt, och samtidigt öppna balkongen, du var ute med din vän som prata om mig..
För gillat dig har jag alltid gjort, ängel. Men de är inte längre lätt, att höra att man inte fanns där, för räknar man in alla.. Så var de inte en kotte där. Inte en ända kram.
Ta bara en förstörd begravning, eller sorg ensamhet. Ilskan inombords i att allt du älskat bara försvinner.
Alla människor runt på, försvann tillsammans. För att gå på nån fånig fest tillsammans, där du själv inte kan gå. var var kramen när man grät. Trodde heter de.
I
Alla tykiga kommentarer. Även via statusar messenger oså vidare.
Var du då där, ska man vara där för andra. Behöver man vara två. Glöm inte att ni ibland utesluter, .
Att nån får vara hemma med barnvakt..eller de där ute kvällarna man inte frågas om, utan begär annat istället..
att den tiden vi haft från barnben.. Vem var de som firade jul och nyår själva.
Vem var de som inte fick gå ut oftare tillsammans med den som man trodde på?
Var du där kära vän, Syster, kusin, familj, pojkvän, kompisar, bästa vänner.. ?
Samtidigt velande belastning från år till dag, även jag har varit sårad.. Även jag fick depression. .
Var du där då med ? Så Varför ska jag vara där för dig? jo för jag älskar dig, och du känner igen de..
Men sakta lämna jag dig med, å de var inte meningen.. Men nu är de inte mer än rättvist, för jag blev sårad in i normen.. vi kanske aldrig får de normalt igen. Tyvärr.
Mitt liv ibland ; små kommentarer.. och så.. Nu har ja sagt mitt.. <3 du ser mig glad,.. Bara på nått foto, vi träffas kanske nån gång.. Men minnena är skarpa känslor av år. . . År där olikas beteende spår..
Lyssnande och tog åt mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)